Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och skingra Ömt det tvifvelsmål, som’ skymmer
En lyckligare verld,
Och ta emot mitt ömmaste bekymmer,
Min sista afskedsgärd
Till er, hvars hand min första vandring stödde
På dygdens svåra stig;
Till er, hvars själ vid mina afsteg blödde,
Otackad utaf mig.
Dock, lika godt, hvar himlen helst må ärna
Min ringa hyddas fall:
Jag vet dock visst, att hoppets milda stjerna
Der äfven lysa skall.
Jag vet dock visst, att jag är lika nära
Dig, mensklighetens far,
Och att du skall en stilla fred beskära
Åt mina sista dar.
En minnesvård, den sörjer jag ej öfver;
Den må förtjensten få!
Till grafvens lugn jag ingen vård behöfver
Och multnar nog ändå.
Men fins blott en af mina många vänner,
Hvars ömhet jag var värd,
Som sett mitt fall och mina strider känner:
Se der min efterverld!
Om någon dag den lycka han begråter,
Som kanske var för hård,
Om någon dag mitt namn han kallar åter:
Då har jag minnesvård!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
