Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det stora bloss naturen dagar?
I detta ömma bröst som klagar
Sitt qval och tröstas af sitt hopp?
För hvem består det hela? Svara!
För Gud? — Det dyrkar honom ej.
Ja, himlarna hans magt förklara;
Men känna de hans godhet? — Nej.
Än för sig sjelft? — Månn’ jorden njuter
Det lif, som solens låga ger?
Den frukt, hon i sitt sköte sluter?
Den svalka, middagsregnet gjuter?
I lefvande, allt är for er.
Systemet ej till sällhet traktar:
Det har ej qval och ej begär.
Den matk med känsla, du föraktar,
I värde öfver solen är.
Hvart enda lif, som har förmåga
Att njuta, att beklaga sig,
Har rätt att sucka vid sin plåga,
Har rätt sin skapare att fråga:
Är det den lott, du lofvat mig?
Och dock, tillfreds med den han gifver,
Begär ej i hans plan att se,
Hvad kraft det första hjulet drifver,
Och hvilken kraft det tusende.
Följ blind, men viss, när han ledsagar
(Fast du hans vägar ej förstår),
Att dessa vägar hafva lagar,
Och att du trampar, när du klagar,
Lycksalighetens gömda spår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
