- Project Runeberg -  Svenska Dramat intill slutet af sjuttonde århundradet /
120

(1864) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120

lekare.

under 13:de århundradet. De tillhöra tydligen en äldre
tid och hafva fått stå qvar uti de ander detta sekel
omredigerade lagarna, emedan ännu ej fördomen mot lekare
varit alldeles försvunnen. Andra tecken tyda på, att
under folkungatiden lekare vunnit i anseende. \ i fästa oss
ej dervid att de kring slutet af 13:de seklet »inskrifna
Uplands- och Södermanualagarna ingenting om lekare
innehålla; vigtigare är, att Magnus Eriksons landslag,
som under nästa sekel (13-17) skrefs och hvilken derföre
om dåtida tänkesättet eger bättre vitsord, långtifrån att
upprepa de gamla gäckerierna, icke om lekare innehåller
mer än följande tvenne stadganden. I Giftermålsbalken
7 Cap. 1 heter det: "Vill bruthen sin kla’the giva. tlia
skal hon them klostrum ællæ kirkium givæ, ok ei lekanun."
Det var nemligen ett bruk, att bruden som lön gaf
leka-ren sin brudklädning, och, som stora Rimkrönikan
berättar, skedde detta till och med vid konung Birgers bröllop
1298. Stadgandet visar sålunda huru högt man uppskattade
och belönade lekares konstfärdighet, och då lagstiftaren
aflyser detta nämnda bruk, tillstädjer ban dock såclan gåfva
endast åt kyrkan, anseende det tillständigare, att
brud-klädningeu såsom en högtidsskrud, använd vid en
sakra-nieuterlig akt, gafs åt den heliga kyrkan, än att den
bortskänktes åt de förnämsta representanterna för
verldslig fåfänga och verldsliga nöjen. Vidare heter det i 8
Cap. 3 §.: "Ængin nia ok senda lekare fran sik ok til
annars æpter lönnum." Menas dermed, att den. som
begagnar lekaren, skall äfven a Höna hononi och får ej i
sådant ändamål hänvisa honom till andra, så synes detta
stadgande vara åtminstone indirekt till förmån för
lekaren. Ännu märkligare är hvad om lekare förekommer i den,
som man tror, under samma tidehvarf skrifna
"Kununga-Styrilse ok Höfdingia. Det heter deri visserligen, att
konungen icke skall älska och föda "löddare ok lekare,"
och nordbons gamla förakt för pligtbrott, veklighet,
gagnlöshet och smicker framlyser i förklaringen, att den har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svdramat/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free