Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Upplösningen av 1800-talets hushållning (sedan 1914) - Appendix - Försöken att återställa 1913 års samhälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Försöken att återställa 1913 års samhälle 355
Försöken att återställa 1913 års samhälle
När det första världskriget led mot sitt slut och man började
planera för efterkrigstiden, blev som sagt mottot nästan överlag i
Västeuropa: återgång till 1913. Det var ett mål som säkerligen under
alla omständigheter hade varit svårt att nå och som i varje fall skulle
ha krävt en annan politik både utrikespolitiskt och ekonomiskt, än
den som faktiskt fördes, både i Västeuropa och i Förenta Staterna.
I vårt eget land kunde det dock till en tid förefalla som om målet
var inom räckhåll. Kriget och dess skadeverkningar hade varit
betydligt mindre kännbara i vårt land än i flertalet västeuropeiska stater.
Och liksom vi hade stått vid sidan under själva konflikten, voro vi
inte heller direkt berörda av striderna om skadeståndsbetalningarna
och andra politiskt-ekonomiska tvistefrågor som världskriget hade
lämnat efter sig.
Krigsförhållandena 1914—18 hade visserligen också hos oss
medfört omfattande temporära rubbningar. Liksom andra länder voro
även vi oförberedda för de svårigheter som inträdde. Speciellt visade
det sig omöjligt att med tillräcklig effektivitet bekämpa
inflationen. Det var ju ett problem som man inte heller lyckades lösa
under andra världskriget, men man nådde då i alla fall något bättre
resultat, om också inte så mycket bättre som man till en tid trodde.
Bytesbalansen blev under perioden 1914—18 i hög grad positiv, tack
vare det exportöverskott som blockadpolitiken bidrog att ytterligare
förstora och de frakter som handelsflottan seglade in. Den partiella
strypningen av importen medförde svåra konsekvenser för det
allmänna försörjningsläget. Finansiellt sett blev emellertid
slutresultatet såtillvida fördelaktigt som vi i sambad med dessa överskott
i betalningsbalansen repatrierade en stor del av vår utländska
skuld.
Efter vapenstilleståndet visade det sig att vår valutas ställning
var betydligt svagare än det hade förefallit så länge importen
hämmades av blockaden. Inflationen hade med andra ord gått längre
hos oss än de bedömare räknade med som huvudsakligen hade fäst
sin uppmärksamhet vid växelkursernas utveckling under kriget, vilken
länge innebar en hög notering av vår valuta. Omslaget på den
punkten kom hastigt, och den svenska kronan deprecierades starkt
gentemot den amerikanska dollarn, som i stort sett representerade guldet.
Nedgången av den svenska kronan nådde rent av en så stor omfattning
att en återgång till den gamla guldpariteten tedde sig oviss. Om man
i detta läge hade sökt lösa problemet genom en devalvering och på
så vis hade återgått till guldmyntfot enligt en försämrad paritet,
skulle vi säkerligen ha kunnat undgå en mycket stor del av de eko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
