Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Upplösningen av 1800-talets hushållning (sedan 1914) - Appendix - Upplösningen av 1800-talets hushållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Appendix 353
internationella handeln kunde därför fortfarande äga rum under
multilaterala former. Efter andra världskriget visade sig emellertid
förvirringen på det valutapolitiska området vara ett tämligen allmänt
fenomen, och bilateralismen fick en dominerande ställning i den
internationella handeln. Västeuropas ekonomiska historia under det
senaste decenniet har i själva verket i hög grad präglats av försöken
att nå fram till en låt vara begränsad konvertibilitet. Tills vidare har
den i betydande utsträckning varit inskränkt till det västeuropeiska
området. Situationen är visserligen olika i olika länder, men om man
betraktar Västeuropa som en enhet, har dollarbristen varit ett
faktum under hela efterkrigstiden, som endast lindrats genom
stödåtgärder från Förenta Staternas sida. De första tecknen till dollarbristen
hade i själva verket framträtt redan under mellankrigstiden, fast
dess inflytande då i viss mån neutraliserades genom kreditgivning
från Förenta Staterna eller, sedan denna under 1930-talet i stor
utsträckning upphört, genom en restriktiv handels- och valutapolitik
och genom utnyttjande av guld- och valuta tillgångar som samlats
under tidigare perioder.
Trots alla förbättringar i Västeuropas aktuella ekonomiska läge
kvarstå ännu när detta skrivs de grundläggande problemen olösta.
Utsikterna till full konvertibilitet av valutorna äro för närvarande i
allmänhet mycket litet lovande. En mera begränsad konvertibilitet
— för löpande transaktioner — tycks ligga inom närmare räckhåll,
men också på den punkten har utvecklingen tills vidare inneburit
svåra missräkningar. Den internationella kapitalmarknaden är
fortfarande desorganiserad, och de fria flyttningsrörelserna, som före
1914 spelade en så stor roll för Västeuropa, ha i allmänhet ersatts
med en strängt reglerad och begränsad migration.
En återgång till den tid då Västeuropa var den stora
kapitalexportören förefaller numera i hög grad osannolik. I stort sett är
Västeuropa numera snarare en importör än en exportör av kapital,
åtminstone om man ser bort från de kapitalförflyttningar som
försiggå inom sterlingområdet. I flertalet västeuropeiska länder,
inklusive vissa av de ekonomiskt och politiskt viktigaste, har bytesbalansen
under efterkrigstiden visat en ogynnsam utveckling. Det är givet att
de internationella omvälvningarna ha spelat sin roll här, men den
viktigaste faktorn har dock varit en annan. Enligt den statistik
som utarbetats av OEEC, den västeuropeiska samarbetsorganisationen
i Paris, var bruttonationalprodukten i OEEC-länderna — per individ
räknat — år 1955 cirka 25 procent högre än 1938. Denna gynnsamma
utveckling gäller också en del av de länder som ha visat en
utpräglad svaghet i betalningsbalansen. Men fördelningen av
nationalprodukten på olika användningar har förändrats. Inte på så vis att
12 Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
