Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Upplösningen av 1800-talets hushållning (sedan 1914) - Appendix - Upplösningen av 1800-talets hushållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Appendix 351
står tydligen i så pass nära samband med den statliga
jordbrukspolitiken och i sista hand med den internationella utvecklingen på
det agrara området, att det är vanskligt att här uttala sig med någon
bestämdhet. Den omfattande organiseringen av det svenska
samhället har trots allt lett till ett visst närmande i politiskt avseende
mellan de olika partierna. Alla konkurrera ju speciellt om den växande
grupp som tjänstemännen utgör, och detsamma gäller i viss
utsträckning också om jordbrukarna. Å andra sidan har det ökade
välståndet inom vidsträckta arbetargrupper gjort att gränsen mellan dem
och ”medelklassen” alltmer har tenderat att försvinna. Det faktum
att de politiska partierna i sin tävlan om valmännen delvis vända
sig till samma samhällsskikt har bidragit till att minska olikheterna
— om inte mellan partiprogrammen så dock mellan de aktuella
politiska krav som de olika partierna representera.
Den allmänna konklusionen av den föregående översikten är
tydligen att förändringarna i det svenska samhället skulle ha blivit
mycket omfattande, även om de båda världskrigen och deras verkningar
hade uteblivit. Men också hos oss ha dock krigen och deras
internationella konsekvenser i hög grad bidragit till att ge tiden efter 1914
en annan prägel än den föregående perioden. ”Upplösningen av
1800-talets hushållning” är även i vårt land i stor utsträckning
internationellt betingad.
Efter andra världskriget har Västeuropas politiska och ekonomiska
försvagning blivit en mycket påtaglig realitet. Å andra sidan ha
Förenta Staterna och Sovjetunionen framträtt som de ledande
världsmakterna. Redan under mellankrigstiden gick tendensen i den
riktningen. I varje fall är den saken alldeles uppenbar sedan
perspektiven numera klarnat. Vad som gjorde utvecklingen på denna punkt
mindre dramatisk under själva mellankrigstiden var det faktum att
Sovjetunionen i hög grad isolerade sig inom sin krets och inte drev
någon aktiv utrikespolitik, åtminstone inte västerut, frånsett vissa
ansatser i samband med första världskrigets avveckling. Omvärlden
gjorde sig i allmänhet ingen föreställning om den starka ökning av
Sovjetunionens maktresurser som försiggick under de första
femårs-planernas inflytande. Också Förenta Staterna drev i stort sett en
relativt isolationistisk politik, och man hade i allmänhet knappast
fullt klart för sig, varken i Västeuropa eller i Förenta Staterna, hur
stort Amerikas ekonomiska inflytande numera hade blivit. Den
ihållande depressionen under 1930-talet i Förenta Staterna bidrog också
att skymma de faktiska maktresurserna. Det var först genom
omvälvningarna under andra världskriget som situationen definitivt klarnade.
Och vid slutet av denna ödeläggande konflikt framstod även
Sovjetunionen som en maktfaktor av första rangen, som hade expanderat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
