Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Upplösningen av 1800-talets hushållning (sedan 1914) - Befolkningsutveckling och jordbrukskris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Befolkningsutveckling och jordbrukskris 335
jande i fråga om brödsäd och sedan gammalt hade rent av ett
exportöverskott på animaliska produkter, framför allt smör. Den
alternativa lösningen, att öka Sveriges livsmedelsexport, strandade åter på
att alla länder avspärrade sig emot livsmedelsimport, på grund av
jordbrukskrisens internationella utbredning. I samma mån som
produktionen ej inskränktes till motsvarighet med efterfrågan blev
jordbrukets kris då ofrånkomlig; och den understödspolitik som kom till
användning var snarast ägnad att driva upp produktionen ytterligare.
Under det nu pågående kriget har det visserligen uppstått brist på
konstgödsel, kraftfoder, motorbränsle och delvis arbetskraft, vilket
allt varit ägnat att minska jordbruksproduktionens resultat, och under
skördeåret 1940/41 medverkade därutöver en dålig skörd; men så
långt läget på förhand kan överblickas måste det föregående
tillståndet väntas återkomma i ett fredsläge.
Den ytterst mångsidiga och djupt ingripande jordbrukspolitik som
började med år 1930 gick framför allt ut på att avskära den
utländska konkurrensen på livsmedelsområdet, i förening med
garanterade priser för den inhemska produktionen och delvis indirekta
exportpremier. Åtgärderna grepo mycket djupare än
jordbruksprotektio-nismen förmådde före det första världskriget; de gjorde hela
jordbruksnäringen direkt beroende av den ekonomiska politiken.
Intet av detta kunde emellertid hindra en fortsatt nedgång i
jordbruksbefolkningens storlek, absolut men ännu mycket mer i andel av
totalbefolkningen. För tiden mellan 1890 och 1930 kan man beräkna
en minskning av jordbruksbefolkningen med ungefär 550 000 personer
eller 18.7 °/o; om 1936 års partiella folkräkning kan antagas ge ett i
huvudsak riktigt uttryck för läget i landet som helhet vid den
tidpunkt då den ägde rum, skulle nedgången sedan 1890 då ha stegrats
till 700 000 eller 23.6 °/o. I andel av totalbefolkningen redovisades
vid folkräkningarna vart tionde år (ävensom 1936 i parentes), med
början år 1890, följande procentsatser för jordbruksbefolkningen:
62.1, 55.1, 48.8, 44.o, 39.4 (36.2). Redan kort efter sekelskiftet
upphörde alltså jordbruket att sysselsätta halva folkmängden, och enligt
1936 års — dock som sagt osäkra — siffra skulle
jordbruksbefolkningen då rent av ha blivit mindre än industribefolkningen, i det att
denna då angavs utgöra 37.2 °/o, vartill visserligen den då rådande
högkonjunkturen förmodligen bidrog. Så mycket förefaller
emellertid tydligt att icke ens en jordbrukspolitik av den styrka som infördes
med 1930-talet skulle varit i stånd att hindra den utveckling som har
sina rötter tillbaka i tiden långt före sekelskiftet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
