Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Upplösningen av 1800-talets hushållning (sedan 1914) - Händelseförlopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelseförlopp 331
man förut hade vant sig vid, nämligen genom statsingripanden som
gingo fram över nästan hela samhället, och så till vida var man långt
ifrån förkrigstidens samhälle. Men denna reglering sågs med oblida
ögon nära nog överallt och betraktades som ett rent obehag, med
andra ord som mer eller mindre nödvändig följd av ett abnormt läge,
icke som normgivande för fredsförhållanden utan tvärtom.
Krigstidens erfarenheter kommo därför närmast att öka förtroendet till det
grundläggande i förkrigstidens samhälle, och den ekonomiska
krigs-tidsförvaltningen sopades sålunda bort snarast möjligt efter krigets
slut.
Kort efteråt, på hösten 1920, träffades Sverige av den svåra kris
som hade spritt sig från land till land under årets lopp, och det
kunde kanske ha väntats att denna kris och den ovanligt svåra
depression vari den övergick skulle ha skapat misstro mot förkrigstidens
huvudsakligen på den ekonomiska liberalismens grundvalar byggda
samhälle. Men det blev egentligen ej fallet. Svårigheterna uppfattades
nämligen som ett nödvändigt genomgångsstadium till
fredshushåll-ning, de antogos vara återslag från krigsrubbningar som måste
övervinnas. Förenta staterna och Sverige blevo kanske de två länder som
mest helhjärtat togo konsekvenserna av denna uppfattning och med
den största ivem togo itu med näringslivets omställning efter
förkrigstidens förhållanden, trots att detta medförde starka påfrestningar.
Efter att den svenska penningenheten under en stor del av krigstiden
hade höjts över sitt lagbestämda värde i guld — vilket kom till
uttryck genom att alla utländska växelkurser sjönko under pari — hade
ett motsatt förhållande nu inträtt; och för att återkomma till
guldmyntfoten på den gamla grundvalen måste prisfallet i Sverige därför
rent av bli ännu starkare än i ett land med bevarad guldmyntfot
sådant som Förenta staterna. Emellertid underhjälptes uppgiftens
lösning för Sveriges del i hög grad genom den starka efterfrågan på
våra exportvaror, framför allt pappersmassa; och dessutom
samverkade olika politiska intressegrupper inom landet oavsiktligt till målet.
Framför allt betydde det därvid mycket att den för Sverige
enastående stora arbetslösheten möttes genom åtgärder som hade till
syfte att snarast möjligt återföra arbetarna till sysselsättning inom
det normala, privata näringslivet. Samtidigt avvisades alla försök att
genom höjt tullskydd utestänga andra länders konkurrens med svensk
industri. Den hårda men snabbt verkande kuren fick sitt utåt mest
synliga och omtalade resultat i att Sverige först av alla europeiska
länder återgick till guldmyntfoten med oförändrad guldparitet på
den svenska kronan; i huvudsak nåddes detta resultat redan mot
slutet av 1922 och enligt lag från våren 1924.
Den tid som sedan följde präglades framför allt av det ameri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
