Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Jordbruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300 Det stora genombrottet (1815—1914)
hindrade att förloppet till större delen blev detsamma i Sverige som i
Danmark, endast mindre utpräglat hos oss. Tendensen till övergång
från spannmålsodling till kreatursskötsel var med andra ord starkare
än att den skulle ha kunnat hejdas genom de tullsatser som infördes,
och man torde kunna antaga att det på den tiden skulle ha krävts
minst lika radikala åtgärder som de‘efter det första världskriget
vidtagna för att hindra spannmålsodlingens relativa återgång.
Jordbrukets svårigheter betydde icke på längre sikt att
jordbruksbefolkningens absoluta standard sjönk, också om detta väl kunde
tänkas ha blivit fallet utan emigration. Tiden omkring 1880 visade
visserligen särskilt starkt fall i jordbruksarbetarnas penninglöner, också
jämförda med industriarbetarnas; och under några år sjönk även
reallönen för lantarbetarna då avsevärt. Men å andra sidan förbättrades
läget på nytt påtagligt före sekelskiftet — man kan möjligen säga:
sedan utvandringen i huvudsak hade utfört sitt verk.
De svårigheter som träffade jordbruket sammanhängde också med
1880-talets och det tidiga 1890-talets prisfall. Att prisfallet fick denna
verkan berodde närmast på och skärptes i alla händelser genom
jordbrukets redan då starka skuldsättning. Ty också om jordbrukarna
kunde förse sig med lika mycket av andra varor i utbyte mot
jordbruksprodukterna, så var det ofrånkomligt att deras penninginkomster
för vad de sålde måste minskas. Men deras skuldräntor förblevo
samtidigt oförändrade i penningbelopp. Och om jordbrukarna icke hade
haft sina ränteutgifter, så skulle de i alla händelser icke ha behövt gå
ifrån sina gårdar, utan skadan skulle på sin höjd ha bestått i en
sänkning av standarden för sådana som hade spannmål till avsalu, medan
företeelsen hade varit likgiltig för dem som varken köpte eller sålde
spannmål och direkt förmånlig för dem som endast köpte. En
utjämning skulle med andra ord ha kunnat ske på en annan väg än
spannmålstullarnas, nämligen genom sänkta ränteutgifter eller
skuldbefrielse. Sådana åtgärder voro emellertid alldeles främmande för den
tidens tankegångar och skulle givetvis ha medfört allvarliga
rubbningar på andra punkter.
Det nya läge som den amerikanska spannmålskonkurrensen
medförde får ingalunda tolkas som uttryck för att det svenska jordbrukets
produktion skulle ha stått stilla. Detta var långt ifrån fallet. Mellan
1866/70 och 1929 steg sålunda Sveriges skörd, uttryck i skördeenheter,
från 4.2 9 till 8.75 millioner, dvs. blev mer än fördubblad. Per
invånare var ökningen givetvis mindre, emedan befolkningen hade
vuxit avsevärt under mellantiden, men dock från 1.03 till 1.4 3 eller
med 39 °/o. Om man kastar en blick tillbaka på
jordbruksproduktionens utveckling under århundradet, så visar det sig att den tidigare
och särskilt omkring århundradets mitt rent av hade varit starkare än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
