Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Liberal näringspolitik och dess motsats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkar under så gott som alla förhållanden i riktning mot ökat
varubyte med andra länder. Av samma skäl måste också
verkstadsindustriens expansion från 1870-talet ha stimulerats av den dåvarande
handelspolitiken. Häri måste också anses ligga att politiken verkade
i riktning mot landets ökade industrialisering.
Den följande tiden bjöd icke på många förändringar i tullpolitiskt
hänseende, förrän den stora amerikanska spannmålskonkurrensen här
liksom annorstädes kom att ge fart åt den nya protektionismen.
Beslutet om spannmålstullar må emellertid nu förbigås, för att upptagas
i samband med jordbrukets utveckling. Det följdes år 1892 av höjda
industritullar. När sedan Sverige under det nya seklets första
årtionde drogs in i det väsentligen protektionistiska tyska
handelstraktatsystemet, i stället för det frihandelsvänliga franska, så ledde detta till
nya höjningar i industritullarna, till en början som skydd emot de
sänkningar som kunde komma att påyrkas från tysk sida men sedan
fasthållna också utan hänsyn till i vad mån de fyllde någon uppgift
i detta hänseende. Med en viss, skärpt industriprotektionism gick
Sverige därför in i det första världskriget, fastän tendensen ej ter sig
särskilt utpräglad i ljuset av vad som sedan har förekommit. Den
stora allmänna prisstegringen sänkte därefter genomgående
tullsatsernas effektivitet, och när ett våldsamt förbudssystem efter kriget grep
omkring sig i land efter land, kom Sverige att stå som ett relativt
frihandelsvänligt land.
Det är ej alldeles lätt att avgöra, i hur hög grad denna politik
inverkade på den faktiska utvecklingen, men vissa moment äro dock
ganska klara. Efter avsikten rådde sedan 1890-talets början ett s.k.
solidaritetssystem efter tyskt mönster, sålunda en ordning som skulle
genomföra — den nära nog mot tankelagarna stridande — uppgiften
att premiera alla näringar på en och samma gång. Så mycket är
emellertid givet som att systemet måste ha verkat i riktning av ökad
självförsörjning, närmare bestämt: måste ha hållit exportnäringarna
och därmed importen tillbaka, ty tullskyddet kunde icke ge dessa
sidor av näringslivet något understöd och måste därför låta dem i
stället bidraga till att stödja övriga näringar. Lämnar man
fortfarande jordbruket åsido, så blir det vidare tämligen klart att systemet
måste ha verkat i riktning mot ökad differentiering inom själva
produktionen, därför att över huvud taget alla näringar som kunde reda
sig utan tullskydd kommo att få lämna bidrag till underhållet av
sådana som detta icke gällde om och alltså att garantera tillvaron
av näringsgrenar som ej därförutan hade kunnat hållas vid liv. Några
av de drag som varit till nytta under krig och avspärrning ha därför
haft sin rot i den svenska protektionismen, fastän det genast måste
tilläggas både att några nämnvärda medvetna strävanden i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
