Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Trävaruindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trävaruindustri 269
virke och kom därför icke blott att kompensera sågverksindustriens
föregående tendens utan till en tid rent av att åtminstone på vissa
håll skapa större knapphet på gran än på tall. Detta utjämnades
emellertid i sin tur av sulfatindustrien, som utan egentlig skillnad
använde bägge träslagen. Det uppstod därigenom en från början
oförutsebar men viktig balans inom skogsbruket.
Ur näringslivets allmänna synpunkt bestod åter massaindustriens
betydelse till stor del i det faktum att den förutsatte mycket mindre
växande virkeskapital än fallet var med sågverksindustrien och
därigenom gav skogsbruket en annan riktning. Detta följde av att
pappersveden är av mycket mindre dimensioner än virket för sågade
varor, för att icke tala om master o.dyl. Förändringen medförde
sålunda att man begränsade skogsbruket till ett mindre virkeskapital i
skogarna och att Wicksells oro för följderna av urskogsbeståndets
försvinnande så till vida icke kom att besannas.
Denna verkan ändrades ej av att man övergav en äldre tids
skogsbruk, som innebar att skilda arealer kommo till användning för träd
av olika åldrar och avverkades genom ”trakthuggning” i tur och
ordning. I stället sökte man få skogar med, över hela området,
representanter för alla åldrar på träden och uttog genom
”bläd-ning” träd av olika åldrar. De yngre träden togos ut till massaved
för pappersmasseindustrien, medan återstoden fick stå kvar tills
den hade nått timmerdimension eller eljest en ålder som svarade
för sågverksindustrien och andra användningar som krävde äldre
träd. Detta ändrade ingenting i att man fick en förkortad
genomsnittlig omloppstid, dvs. genomsnittligt yngre bestånd och mindre
virkeskapital i skogarna, tack vare pappersmasseindustriens
expansion.
Den kapitalbesparing som låg häri utgjorde uppenbarligen ett
tillskott till landets totala kapitalresurser och ledde till ökad möjlighet
för produktion med inhemska kapitaltillgångar, dvs. till lägre
räntefot. När det mest kapitalslukande av svenska verksamhetsområden,
nämligen järnvägarna, i första rummet försörjdes med utländskt
kapital, så blev det inhemska kapital som stod till förfogande för
näringslivet i övrigt tack vare virkeskapitalets minskning rikligare
än det skulle blivit; och det är anmärkningsvärt att Sveriges
kapitalimport upphörde omkring år 1910, då massaindustrien just var
färdig att avsluta sin största expansionsperiod. Omkring den tiden
pågick en livlig diskussion om den rätta omloppstiden för de svenska
skogarna, varvid kravet på en så pass kort omloppstid som tillät
skogskapitalets förräntning mötte starkt motstånd från vissa håll.
Omloppstidens förkortning kom emellertid att förverkligas tämligen
fullständigt, fastän visserligen icke på grund av de skäl som fördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
