Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Järnhantering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
256 Det stora genombrottet (1815—1914)
ringar i bergsförfattningarna: ”Järnprisets i världshandeln beroende
av en inskränkt tillverkning hos oss är en sats numera lika utan värde
och försvarare ... En liten och jämn vinst i en stor skala är redbarare
än en hög vinst i en liten skala.” Om man skulle kunna göra det bästa
av det nya läget, var förutsättningen i själva verket att hela den
gamla brukslagstiftningen, icke blott den monopolistiska
begränsningen, kastades över bord, ty dess vittgrenade och invecklade
bestämmelser utgjorde ett oöverstigligt hinder för den anpassning efter ständigt
föränderliga omständigheter som behövdes för att rädda vår historiska
industri. Den kanske mest grundliga upprensningen med l’ancien
régimes snårskog av regleringar bestod därför just i de gamla
bergs-författningarnas upphävande; detta gick ingalunda hastigt men var
dock fullständigt genomfört 1859.
Resultatet av omläggningen i dessa olika hänseenden blev att
Sveriges stångjärnsproduktion och stångjärnsexport ej blott höllo
sig på sin gamla nivå utan redan från 1840-talet kommo att
överskrida denna och sedan fortforo att stiga nästan utan avbrott,
visserligen produktionen mer än exporten, men ingalunda så att
exporten i det stora hela stod stilla. Å andra sidan är det givet att
avsätt-ningsvillkoren hade försämrats avsevärt, så som ju endast var att
vänta när monopolvinsternas tid var förbi.
Vad man icke hade förutsett eller kunnat förutse var att
omvälvningarna inom världens järnhantering voro mycket långt ifrån slut
med 1700-talets insats, puddelprocessen. Under 1800-talets förra hälft
inträdde visserligen inga nyheter av genomgripande slag, endast
oavbrutna landvinningar för vad som hade fått sitt genombrott under
det föregående århundradet; men desto mer omvälvande blevo
förändringarna under 1800-talets senare hälft.
I metallurgiskt hänseende innebar det viktigaste nya de s.k.
göt-jämsprocessernas genombrott, med två alldeles omvälvande
verkningar. Den ena var att tackjärnet för första gången bragtes i flytande
form vid sin förvandling till smidbart jäm, på samma sätt som
malmen hade kommit att göra vid sin förvandling till tackjärn redan
genom masugnsprocessens tillkomst många århundraden tidigare. Det
andra och ur ekonomisk synpunkt mycket viktigare var att man
genom de nya metoderna kunde framställa hårt jäm, vad som
vanligen kallas stål, ungefär lika lätt som mjukt jäm. Under alla tidigare
perioder hade ståltillverkningen hållit sig inom ytterst trånga gränser
i jämförelse med framställningen av mjukt jäm, därför att den —
enligt den vanligaste bland stålberedningsmetoderna — krävde en ny
dyrbar process, sedan mjukt järn hade kommit att framställas;
ståltillverkningen innebar då nämligen en andra indirekt process, i det
att man på nytt tillförde det mjuka järnet en del av den kolmängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
