Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Utrikes handel och sjöfart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
218 Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815)
därför att så ovanligt mycket då ansågs vara att vinna på sjöfarten.
Det är sålunda slående att författaren till Frihetstidens första större
ekonomiska arbete, sedermera känd under namnet Anders
Norden-crantz, vände sig mot något som ur andra merkantilistiska synpunkter
var så fördelaktigt som inhemska saltsjuderier, med den motiveringen
att de kunde bli farliga för salthandeln och därför för
Medelhavs-farten. Emellertid fanns det också viktigare intressen än fiskeriernas
som ledo under sjöfartspolitiken. Produktplakatet tvang de utländska
fartygen att i större utsträckning än annars komma till Sverige i
barlast, därför att de ej alltid voro i tillfälle att få last av sina egna
länders produkter. Detta höjde naturligtvis deras fraktkostnader och
beredde därigenom en ny möjlighet också för de svenska fartygen
att höja frakterna, utöver vad som föranleddes av skillnaden i tullsats
mellan svenska och utländska fartyg. Exportintressets främsta
representanter, brukshanteringens män, voro därför från början mer eller
mindre utpräglade motståndare till produktplakatet; och längre fram
blev detta föremål för principiella angrepp från två av Frihetstidens
främsta ekonomiska skribenter, som båda förde brukshanteringens
intresse i elden. Den förre bland dem var den kände bokhandlaren
och boktryckaren Lars Salvius, i slutet av 1730-talet, den senare var
Anders Chydenius, som karakteriserade produktplakatet genom titeln
på sin 1765 utgivna broschyr: Källan til rikets wan-magt. Men fastän
särskilt Chydenius’ angrepp väckte stort uppseende, förblev
produktplakatet i det väsentliga orubbat, ej blott till formen utan också i sak,
hela perioden ut.
En annan sida av den merkantilistiska politiken på utrikeshandelns
område utgj orde handels- och kolonialkompani erna; och under perioden
fick Sverige sitt kanske mest framgångsrika och säkert mest långlivade
företag av denna typ i Ostindiska kompaniet, oktrojerat första gången
1731 och sedan bevarat i verkligheten till 1806, på papperet till 1813,
sålunda nästan perioden ut. I Europas mindre länder användes ofta
under kompanimonopolens tid kompanibildningar, som på papperet
voro inhemska, till täckmantel för den konkurrens som utestängda
handelsintressen hos sjömakterna, vid denna tid särskilt i England, ej
på annat sätt kunde få till stånd med sina egna länders
monopolis-tiska kompanier. Så var i början fallet också med det svenska
kompaniet, som i första rummet leddes och befolkades av engelsmän.
Småningom blev emellertid det svenska inslaget allt starkare, och
kompaniet kom att spela en stor roll i svensk handel, först i
Göteborg, senare kanske ännu mer i Stockholm. Vad det främst gällde
var en som det förefaller mycket lönande mellanhandel med
kinesiska och ostindiska varor, i det att lasterna fördes till Göteborg men
därifrån i första rummet gingo till reexport. Det stannade emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
