Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Hemslöjd - Hantverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hantverk 213
på Sveriges portar, så fanns det många som i den gamla
närings-slöjden sågo räddningen från vad man uppfattade som
fabrikssystemets stora faror. En sådan lösning var uppenbarligen ur räkningen,
men att man därvid tänkte på hemslöjden och icke på
manufakturerna är tillräckligt upplysande.
Hemslöjdens organisation var mycket växlande. I den mån det
var fråga om husbehovsslöjd, med andra ord en del av böndernas
själv- eller egenhushållning, uppkom denna fråga över huvud taget
icke, men även i fråga om näringsslöjden, sålunda produkter för
avsalu, växlade problemets lösning i hög grad. Också då förekom
det uppenbarligen i stor utsträckning att producenterna finansierade
sig själva, i synnerhet när jordbrukets egna alster, sådana som ull,
kunde förarbetas under de långa vinterdagarna, då jordbruket självt
till stor del låg nere, detta både bland bönder och av tjänstefolket
på herrgårdarna. Till denna kategori hörde också den viktiga del av
Sveriges näringsliv som vandringsarbetarna representerade, där vad
som såldes helt enkelt var säljarnas egen arbetskraft. Mest ryktbart
därav var dalfolkets s.k. herrarbete, grundat på vandringar i
synnerhet ned till Stockholm av dalmasar och dalkullor, som utförde alla
slags tyngre men vanligen mycket väl betalda sysselsättningar, vilkas
frukter samlades genom ett ytterst sparsamt levnadssätt på
arbetsorten, så att det gick att komma hem med ”slantarna i fickan”,
”brudgumsskänk åt flickan och bröllopslust i sinn”, för att citera
Karlfeldts Dalmarsch.
Men i andra fall var organisationen tydligt kapitalistisk, genom
de i nästan alla näringar förekommande ”förläggarna”, som
till-handahöllo råvara och övertogo produkterna, alldeles som inom
manufakturerna. Slutligen rådde det ej enbart ett motsatsförhållande
utan också på vissa punkter samarbete mellan dessa och hemslöjden,
såsom redan har framgått av det föregående, i det att
manufakturerna ju till stor del grundades på hemarbete av spinnerskor från
den omgivande landsbygden, vartill också delvis kom hemslöjd för
manufakturernas räkning i bygder med större avstånd från
manufak-turanläggningarna. I denna form hade de styrande så litet att invända
emot hemslöjdens fortvaro att de rent av uppmuntrade den genom
premier; det var endast försäljning av färdiga produkter från
hemslöjden som ansågs otillbörlig, därför att de då konkurrerade med
manufakturernas egna alster.
Hantverk
Hantverket betydde förmodligen mindre än hemslöjden, men det
sysselsatte å andra sidan i större utsträckning sina utövare helt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
