Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Järnhantering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
204 Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815)
Det skulle emellertid dröja tjugu år efter puddelprocessens
tillkomst innan denna fara blev fullt aktualiserad. En av det dåvarande
Sveriges insiktsfullaste och mest intelligenta metallurger,
bergmästaren Eric Thomas Svedenstjerna, besökte England på en studieresa
1802 och 1803 och blev på en gång häpen och förfärad, särskilt över
de kvantitativt enorma framsteg som den engelska och skotska
järnhanteringen hade gjort och som tydligen då voro okända åtminstone
i Sverige; han skrev att man hade ”svårt att föreställa sig möjligheten
av en sådan tillverkning”. Efter sin hemkomst framhöll Svedenstjerna
också i olika sammanhang den fara som hotade Sverige; han ansåg
t.o.m. att förändringen var direkt avsedd att träffa de svenska och
ryska konkurrenterna, vilket säkert också motsvarade verkligheten.
Priserna lågo emellertid fortfarande mycket högt, sannolikt av två
skäl, dels på grund av ett järnbehov som var en följd av det tioåriga
krigstillståndet, dels förmodligen också därför att det europeiska
fastlandets jämcentra voro i hög grad hindrade av kriget. Svedenstjerna
själv framhöll att den närmast föregående tjuguårsperioden
förmodligen hade varit den mest lysande tiden i den svenska jämexportens
historia och hade förmodligen rätt också däri. Först efter freden
1815 bröt den nya tiden på allvar in och föranledde en fullständigt
ändrad ställning för Sveriges enda historiska industri, med följder
som i det stora hela skola sparas till nästa kapitel.
Emellertid kan redan nu påpekas att den engelska konkurrensen
träffade Sveriges järnhantering långt lindrigare än Rysslands. Det
ryska järnets kvalitet var icke sådan att konkurrens med ett sämre
men billigare järn enbjöd stora möjligheter; och den ryska exporten
kunde därför icke upprätthållas i tillnärmelsevis samma utsträckning
som förut. Det svenska vanliga järnets kvalitet var däremot så hög
att det fortfarande fanns ett stort utrymme för dess användning vid
sidan av det billiga puddeljärnet. Efter en jämförelsevis måttlig
nedgång under ett par årtionden repade sig därför den svenska
jäm-exporten och kom inom jämförelsevis kort tid att långt överskrida de
siffror som monopolpolitiken tidigare hade begränsat den till.
Naturligtvis var prisläget ett annat, och lika givet är att näringen icke
kunde fortgå i de gamla banorna; men det skulle visa sig att den
tålde mycket starka stötar och hade en oanad livskraft.
Detta hindrar icke att järnhanteringen redan kort efter
sekelskiftet mötte betydliga svårigheter, som bidrogo till att för några år
våldsamt nedpressa exporten. En viktig medverkande orsak därtill
var en serie starka höjningar i de engelska järntullarna. Men därtill
kom något helt annat, nämligen att en inhemsk fördel som
bruks-hanteringen dessförinnan hade haft nu upphörde. Fördelen hade
bestått i den svenska prisstegringen, som endast med korta avbrott hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
