Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720) - Godsavsöndringarna och reduktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stora herrgårdar, varjämte hans hustru hade åtminstone en och köpte
åtskilliga andra av fordringsägarna. Hans brorson, riksmarskalken
Johan Gabriel Stenbock, är ett ännu mer utpräglat fall. Han stod
Karl XI mycket nära och påstod i ett brev till konungen att han icke
längre ägde en stake eller ett torp, allt var indraget, både
donationsgods och arvegods. Det är sant att vid den tidpunkten en mängd
undersökningar om alla hans gårdar voro i gång, men resultatet blev
onekligen ett helt annat. Enbart i Uppland var han efter reduktionen,
visserligen icke samtidigt, ägare av icke mindre än tjugufem olika
säterier, däribland några av de största; han blev ett slags
grosshandlare i herrgårdar, och resultatet av det hela, vars icke minst viktiga
del bestod i att han själv utsågs till en av de deputerade för
reduktionsverket, blev att han slutade som en av Upplands största
godsägare.
För att nämna ett annat av de stora exemplen hade Nils Brahe att
bära bördan av förmyndarräfsten efter både sin farbror, riksdrotsen
Per Brahe d.y., och sin svärfar, riksmarsken Carl Gustaf Wrangel,
och fick visserligen av denna anledning utgöra väldiga belopp. Men
han räddade alla de stora egendomarna, sålunda Bogesund — som
han fick efter farbrodern trots att han hade gjort sig urarva efter
honom — samt det gamla Brahegodset Rydboholm, ävensom efter
svärfadern Skokloster, som han gjorde till fideikommiss, och utöver
dessa ett ofantligt godskomplex i andra landsdelar. Uppräkningen
kunde fortsättas på detta sätt, men det är en annan synpunkt som
förtjänar mer uppmärksamhet.
Samtidigt med att egendomar i mängd gingo ifrån sina förra
innehavare bildades det nämligen nya, stora godskomplex. Detta är långt
ifrån någon ovanlig företeelse i historien. Tvärtom har det efter allt
att döma funnits ganska få av de många ekonomiska revolutioner
man känner som icke ha satt flere eller färre personer i tillfälle att
förvärva stora rikedomar. Det svenska kamerala systemet innebar
också fortfarande efter reduktionen att sådana rikedomar i fråga om
jord nästan med nödvändighet måste gå till adeln; och ingenting
motverkade denna tendens. Föreställningen att Karl XI själv skulle
ha varit fiende till adelsståndet som sådant är snarast motsatsen till
verkligheten; ingen svensk regent, ej ens Kristina, har adlat i lika
stor utsträckning som han. De nya stora godskomplexen tillföllo
också i första rummet reduktionsherrar och kungagunstlingar. Exemplet
med Johan Gabriel Stenbock har redan nämnts, men ett par andra
äro kanske ännu mer slående. Det senare reduktionsarbetets lika
skicklige som hänsynslöse ledare Fabian Wrede var en av dem som
själv drog den största fördelen av omvälvningen. En annan var
Karl XII:s kände utrikesminister Carl Piper och i synnerhet hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
