Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720) - Kopparmyntfot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720)
gånger så stor metallvikt för att göra en betalning i koppar mot
i silver; i själva verket är det fråga om det någonsin har funnits ett
tyngre mynt än detta. Ofta har man i första rummet fäst sig vid de
enstaka myntens storlek, och de motsvarade också alla rimliga
anspråk. Den s.k. tiodalersplåten vägde sålunda i det närmaste 20 kg
(19.7 kg), med andra ord icke mycket mindre än nuvarande frivikten
för resgods på Statens järnvägar; och också den två-dalersplåt som
sedan blev den vanliga hade en diagonal av i det närmaste en
fjärdedels meter (240 mm). Men det senare, alltså de individuella
myntens storlek, var i verkligheten jämförelsevis likgiltigt, eftersom
det eljest helt enkelt hade behövts ett större antal mindre mynt,
med lika stor sammanlagd myntvikt, för betalningar av en viss
storlek.
Förhållandena tedde sig därför icke blott för eftervärlden utan
också för samtiden ganska groteska, och det intryck myntsystemet
gjorde formulerades ganska elakt av en kritisk ung dansk diplomat
vid namn Bircherod, när han som medlem i en beskickning till
Sverige 1720 skrev brev till de hemmavarande. I breven förekom bl.a.
följande: ”En daler är så stor som ett kvartblad... mången bär sina
pengar i ett rep på ryggen, andra lägga dem på huvudet, och om
summan är stor, så kör man den på en vagn. Fyra riksdaler skulle
bli ett straff för mig, om jag skulle bära dem hundra steg; måtte
ingen här göra sig till tjuv. Jag skall ta med mig hem till Dig en av
dessa dal er, om den annars icke blir mig för tung; här gömmer jag
den under min säng.” Hans hänvisning till tjuveriets besvärligheter
bekräftades också av verkligheten, ty det förekom i Viborg att några
tjuvar som hade brutit sig in i en källare för att där komma åt en mindre
penningmängd måste avstå från försöket, därför att de icke kunde
lyfta den högre än till knäna. Ännu viktigare var vad Bircherod också
påpekade, nämligen att det behövdes hästlass för att transportera
något så när stora betalningar; detta vållade särskilt kronan stora
svårigheter, när den skulle föra uppbörden från landsorterna till
Stockholm, och det anmärktes exempelvis i rådet att man måste tänka på
denna svårighet vid skjutsväsendets reglering.
Kopparmyntfoten skapade dessutom sina särskilda, svåra rent
penningpolitiska problem. Gustaf II Adolf hade tänkt sig att en daler
i koppar skulle bli likvärdig med en daler i silver och satte därför
samma namn på mynten, icke blott daler utan också lägre valörer,
i koppar och silver. Men han lade till grund för utmyntningsnormen
ett kopparpris som var långt högre än det vanliga, och koppardalem
blev därför så gott som från början undervärdig i förhållande till
silverdalem. Inom kort fick man därför en av de mest kända egen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
