Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medeltiden - Jordbruksdrift - Jordfördelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
30 Medeltiden
konsumtionsvanor icke i sig själva äro förnuftigare än äldre tiders.
Det ligger nästan i sakens natur att oböj dheten för foderväxtodling
på åkem kom att öka och icke minska brödsädens knapphet, därför
att den till stor del berövade åkem tillgång till kreatursgödsel, när
kreaturen icke kunde hållas hemma. Det var egentligen icke
otillräcklig naturvetenskaplig insikt som ledde till detta resultat, såsom
framgår av att ändringen i hushållningen, när den äntligen kom till
stånd, till en början skedde rent empiriskt, före den egentliga
agrarvetenskapens genombrott. Att de äldre metodernas herravälde
förblev orubbat så långt fram i tiden som faktiskt blev fallet, berodde
ej enbart på den allmänna samhällsprägeln utan också och särskilt
på den jordfördelning som utmärkte Sverige i likhet med flertalet
europeiska länder under Medeltiden.
Jordfördelning
Det gäller vad som vanligen kallas bytvånget eller ägoblandningen.
Ur synpunkten av tegarnas fördelning talar man vanligen, med ett
icke särskilt lyckligt uttryck, om tegskifte eller, som särskilt
planmässig form därav, om solskifte. Tegskiftet förefaller emellertid ha
haft en föregångare, som brukar kallas hamar- eller hammarskifte;
i Upplandslagen talas det om by ”i hambri eller fomi skipt”.
Hammarskiftets verkliga karaktär kan förmodligen icke med någon
säkerhet fastställas, vilket som vanligt har givit upphov till många
olika, alla svagt grundade tolkningar. Att det var mer oordnat än
det senare tegskiftet förefaller emellertid uppenbart, ty
landskapslagarna ha olika föreskrifter i syfte att möjliggöra omläggningen från
hammarskifte till tegskifte, ungefär på samma sätt som flere hundra
år senare skulle bli fallet när tegskiftet självt kom att avlösas av
nyare jordfördelning. Tegskiftets egen karaktär är huvudsakligen
känd genom den mycket stora mängd by- eller ägodelningskartor
som det svenska lantmäteriet utarbetade särskilt från och med
1600-talets sista årtionden. Av det faktum att dessa kartor ofta återge då
genomförda ägoregleringar kan man emellertid sluta att den äldre
ordningen var ännu mer planlös än den som nu kan studeras. Det
stora kartmaterialet tillåter en ganska noggrann kännedom om alla
olika jordfördelningstyper och skulle också göra det möjligt att
studera deras utbredning; men på forskningens nuvarande stadium vet
man mycket litet om det senare och får nöja sig med att ange de
olika fördelningsformernas innebörd.
Den ordning som i allmänhet har antagits vara den normala i
landets äldre odlingsbygder och på vilken det i alla händelser finns
ett stort antal exemplar var av följande karaktär. Alla bönderna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
