Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Keswick-konferensen 1927. Ett bidrag till den brittiska helgelserörelsens karakteristik (Kristendomen och vår tid 1928)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
i det närvarande ögonblicket tar sin boning i en, även
om man inte har någon som helst förnimmelse därav.
"Lägg åt sidan alla tankar på tecken och känslor och
medvetenhet", sade Imvood i ett mycket uppmärksammat
föredrag om "The Baptism of the Holy Ghost". Som du
sitter där nere i bänken, så se upp till din Herre och
Frälsare och säg: "Herre Jesus, Du som på Golgata dog
för mina synder, Du som frälst mig genom Din nåd;
Herre Jesus, mitt hjärta trånar efter detta den Helige
Andes dop, mitt hjärta hungrar och törstar efter detta
dop; det blir mer och mer hungrigt och törstigt, och jag
kan knappast stå ut med dess hunger. Herre Jesus,
Du har lovat att döpa med den Helige Ande... Jag tager
Dig på orden och tror nu, trots frånvaron av varje
förnimmelse eller känsla eller medvetenhet därav, att i
samma stund jag överlämnar mig åt Dig, så kommer Din
Helige Ande med pingstens kraft in i mitt hjärta och in
i mitt liv" (The Keswick Week, sid. 91 f.).
Det säger sig ju självt, att ett "andedop" av denna art
icke är förenat med någon extas. Någon "pingströrelse" i
modern mening möter man icke i Keswick.
Tungomålstalandet är där bannlyst. Men vari består då egentligen
"andedopet" eller troshelgelsen? Vad blir det väl av en
momentan andlig kris, som inte på något sätt gör sig
förnimbar? Är det månne inte så, att åhörarna under
trycket av talarens enträgna vädjanden så småningom
suggereras att tro sig äga, vad de i själva verket ännu
sakna? Så mycket mer som det gång efter annan
försäkras, att andedopet och det högre kristliga livet icke
är ett privilegium för några få utvalda utan någonting
normalt, som för varje kristen rent av faller in under
pliktens kategori (se t. ex. The Keswick Week 1927, sid.
140).
Till en början kan man ju säga, att det i troshelgelsens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
