Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henric Schartau (Radioföredrag i Åbo 9/2 1932)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
på ett helt annat sätt än Schartau passade för det
danska kynnet. Det oaktat fick den lundensiske
"sekular-mannen" många vänner i dessa grannländer — framför
allt i broderlandet på andra sidan Kölen, där
haugianis-men hade drag, som tydde på en viss inre frändskap.
Genom sina skrifter — delvis väl också genom
personliga förbindelser — fick Schartau även göra en insats
i Finlands under 1800-talet rikt pulserande fromhetsliv.
Under ett tidigare skede av sitt liv var Fredrik Gabriel
Hedberg, den "evangeliska" riktningens främste
målsman, djupt berörd av det religiösa allvaret och den
intellektuella klarheten hos Schartau. Man kan här också
tänka på Lars Stenbäck och de övriga
"studentpietister-na" i Helsingfors. Genom dem fördes det Schartauska
inflytandet på 1830- och 40-talen upp till de svenska
församlingarna i Österbotten. Därom har kaplanen i
Karleby, teol. d:r Tor Krook, åtskilligt att berätta i
sin våren 1931 ventilerade avhandling om
"Väckelserörelserna i Österbottens svenska församlingar under
1800-talet".
Schartau hade som andra sin begränsning. Till
Luthers djärva trosfrimodighet nådde han icke upp.
Temperamentet låg emot. Husliga sorger hämmade honom.
Det spelande gemytet och den frodiga humorn, den till—
tagsna aggressiviteten och den ljusa, bredspåriga
humaniteten finner man icke hos honom. För honom gällde
det mindre angrepp än försvar. Tiden var ond. Den
sanna kristendomens vänner hade det trångt. Gott om
de gamla positionerna kunde hållas. Sedan ficlc Vår
Herre sörja för framtiden. Sådan var Schartaus
grundsyn. Onödigt snäv och pessimistisk tycka de
efterklo-ka. Men utan denna energifyllda ensidighet, som gav
upp utanverken för att så mycket segare suga sig fast
vid det väsentliga, skulle Schartau icke ha blivit man-
3. —
Svenskt och Angloamerikanskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
