Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Det så kallade svensk-amerikanska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:444
farinbygder på pràricraa och som med sådant mästerskap bevarats
at eftervärlden i berättelser och skisser av de svensk-amerikanska
förrattarna G. N". Malm och Anna Olsson, och av dem endasl.
är cn sak för sig. Den skapades omedvetet av de nybyggare, som
på 1870-talet eller tidigare slogo sig ned i s|ora svenska kolonier,
där de endast tillfälligtvis kommo i beröring med amerikanerna.
Såväl på grund härav som emedan de i flertalet fall vid sin
utvandring hade nått cn ålder, då man icke med lätthet gör sig
förtrogen med ell främmande språks uttal, lärde de sig icke all
tala engelska, endast att i sina provinsdialekter inblanda engelska
ord, som om de vore svenska, förvrängande uttalet och tilläggande
dem svenska ändelser. Del uppväxande släktet adopterar icke
denna språkförvanskning, och de, som nu för tiden resa till Amerika,
äro i regel ungt folk, som söker arbete i städerna, där denna
rolvälska aldrig vunnit burskap, och där de lära sig all tala
korrekt engelska. »Svensk-amerikanskan upphör med den första
generationen», yttrade Sv. Kurirens redaktör Alex. J. Johnson en
gäng i sin tidning, »med invandrarna. Den andra generationen
talar sin engelska korrekt, och den svensk-amerikanska, de möjligen
lärt i hemmet, glömma de lyckligtvis bort.»
Ehuru det, som sagt, icke finns något svensk-amerikanskt språk,
användes så allmänt i både tal och skrift uttrycket
svensk-amerikanska till betecknande av de talesätt, som uppkommit genom
hopblandning av svenska och engelska, att jag liksom den nyss citerade
tidningsmannen begagnar det som cn gemensam benämning för
de språkliga oegentligheler av mer eller mindre löjlig art, lill
vilka svensk-amerikaner göra sig skyldiga. Frågan om engelskans
inflytande på talspråket är i sig själv rätt intressant. Den har
också blivit grundligt behandlad av flera författare. Du- Gustav
\ndreen ägnar ell kapital däråt i sin skrift Det svenska språket i
Amerika. Författaren Vilhelm Berger har skrivit cn hel bok därom
med litel Vårl språk. Framlidne prof. Zetterstrand skrev utförligt
om samma ämne i tidskriften Ungdomsvännen, och i Sverige har
d:r Ruben G:son Berg likaledes ägnat uppmärksamhet åt denna
språkfråga. De av mina läsare, som önska skärskåda den mera
vetenskapligt, hänvisas alliså lill dessa författare.
Min första bekantskap med svensk-amerikanskan gjorde jag
i elt svenskt samhälle i Minnesota. För en nykommen svensk
var det ofta rätt svårt att förstå landsmännen där, innan man hunnit
lära sig Ii Let engelska. Jag måste le, när jag tänker på, hur jag
tolkade tillsägelsen att skrubba barnen. Jag fick fall i en av
tnin arbetsgivares ungar och började bearbeta honom med en
borste, men blev snart upplyst om misstaget. Det var stallet,
som skulle sopas reni. Det språk, jag någon lid därefter fick höra
lalas bland nybyggarna i Kansas, var en blandning av förvrängd
engelska och värmländsk dialekt. Som prov pä. bur detta bland-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
