Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Svensk amerikanska typer, karaktärer och original
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
annan pä ett ställe och. sä snart folk oörjur flytta dit. drager vidare
och börjar pä nytt pä ett annat ställe, är icke sä vanlig bland
svensk-amerikanerna, som mången kanske föreställer sig. Den är en
genuint amerikansk företeelse. De svenska banbrytarna ha i regel
stannat, där de först slogo sig ned, ehuru naturligtvis undantag givas.
J. O. Liedberg var en av dem, som besjälades av den äkta
ban-brytareandan. Han föddes i Jönköping 182.5 och reste till Amerika
1843. I sällskap med flera andra personer begav ban sig efler en
kort vistelse i New York till Wisconsin, där sällskapet slog sig ned
vid sjön Keeskanaw och uppförde ett par stockhus. Ett par kor
köptes, men lill största delen levde sällskapet på jakt ocli fiske,
inom kort anlände flera nybyggare från Sverige, och vid jultiden
voro kvarn, såg och ett par handelsbodar uppförda och i full
verksamhet. På hösten 1844 köpte Liedberg en större landsträcka
nära Jefferson. Wisconsin, ocli beslöt att ägna sig åt
timmer-avverkning. Han anlade en kolmila och kokade lönnsocker,
eftersom där fanns gott om sockerlönnar. Men så kom en gammal rik
amerikan och erbjöd sig att köpa egendomen. Liedberg sålde den
ocli köpte ett område, som var ännu mer isolerat från den yttre
världen än det förra. Här tillbragte han vintern i ett av honom
uppfört stockhus utan annat sällskap än några kupor med bin,
vilka voro tämligen osällskapliga, alldenstund de lågo försänkta i
sin vintersömn. På våren sålde ban sin egendom och köpte ett
stycke jord i trakten av Jefferson samt började tegeltillverkning.
Han förtjänade pengar, men tröttnade, sålde affären och begav
sig till New Orleans samt ägnade sig åt tinimerliandel, själv
medföljande sina timmerfloltar nedför Mississippifloden. 1818
ined-följde han en karavan från Council Bluffs i Iowa lill California, den
första som anlände dit. sedan guldet upptäcktes av Marshall i
kapten Sutters kvarnränna. Resenärerna hade alltså bela fältet
för sig. De drogo längs bäckar och mindre vattendrag och funno
guld i överflöd, men liade svårt att skaffa sig livsmedel. Vi
kunde . berättar Liedberg i sina anteckningar, ha fickorna fulla
av giildklimpar, skålpundtals av guldsand i våra gördlar, men
digna ned av hunger.»
Efler någon tid gick Liedberg till San Francisco och tillbytte
sig av Ivà spanska kreatursuppfödare ell stycke jord för något
av sitt guld, men drog strax därefter åter upp mot bergen för
att söka mera av den sorten. Sin andra och sista vinter i California
|inbragte ban med några kamrater bland snö och is i bergen. De
ledo mycket av kölden och hade knappt om livsmedel, men kunde
ej komma därifrån, förrän snön smält. När detta slutligen gick
för sig, funno de sina nedanför bergstrakten kvarlämnade hästar
bortstulna av indianer, vadan de måste med packning och allt
knoga till fots. Liedberg lämnade sina kamrater och begav sig ensam
med sin packning på ryggen och 30 skålpund guld i fickor ocli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
