Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Svensk amerikanska typer, karaktärer och original
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
överdådigt exemplar ur denna klass råkade jag en gång ut tör
pà en bjudning hos en god vän. Vi andra hade just under en
litea litterär diskussion uttryckt vär beundran för Esaias Tegnérs
•skaldskap, då visdomsoraklet bland oss, en framgångsfull och
förmögen guldgrävare vid namn Olson, inföll: Det är nog sant,
att man kan förvåna sig över ell sådant snille som Tegnérs,
men det allra märkvärdigaste är, att han kunde ingenting uträtta,
såvida han inte supit sig full. Vad han skrev, när han var nykter,
är ingenting värt. Aili, som duger någonting lill och som gjm-l
honom berömd och firad, skrev ban i fyllan och villan.
Men det kan väl Olson begripa . dristade jag mig atl invända,
att ingen människa, som är full, kan tänka redigl. T. o. m. hennes
hand skulle vägra sin tjänst, så det bleve henne omöjligt att skriva
något. En full människa kan varken tänka eller skriva ordentligt.
Olson blev mörk i synen. De andra småskrattade, och detta
retade honom ännu mer.
»Vad vet ni om den saken? rol han. .lag är frän Växjö, ocli
min fader var personligen bekant med Tegnér. Ilan kände honom
lika väl, som jag känner min egen broder. Min fader var ofta
i Tegnérs hus och såg med egna ögon, hur han gick till väga, när
han författade, lian var full och skrev pà golvel med ett stort
stycke svartkrita. Han kröp pà alla fyra och kläpade ihop rysliga
krumelurer, bela golvet fullt. Ingen mer än ban själv kunde läsa
dem. Ibland höll han pà så länge, all ban måste fortsätta in på
golvel i nästa rum. Dagen därefter, när ban nyktrat lill, tog
ban papper och penna och avskrev vad som stod pà golvet.
Sedan strök han ut, vad han skrivit med svartkrita, och làt skura
golvel rent. Men på sä vis bar aili det bästa, som ban skrivit,
kommit till.’
= Oeh det Iror Olson?
Tror? Jag vet det. Min fader ljög aldrig, och ban berättade
det för mig mer än en gäng. Det är säkert, och jag är för
resten själv så pass språkmänniska, alt jag kan bedöma sådana
saker, fasl jag inte brytt mig om atl skriva något. Men jag läste
många språk i min ungdom, både tyska och grekiska och latin
in. 111., fasl jag nu glömt det mesta därav. Latinet skulle jag i
alla fall lätt kunna lära igen, och det kan vem som helst, ly
det är naturens språk, det som vi alla egentligen äro ämnade alt
lala, om inte våra mödrar från barndomen lärde oss andra språk.
Olson som Tegnérkännare var dråplig. Skulle han nu också
befinnas vara fackman pà språkvetenskapens område? Jag beslöt
att utforska honom.
Säg mig, mr Olson . inföll jag, vad menar ni med att
lalinet är naturens språk? Hur kommer det sig, att här finnas
sà många språk i världen, och att det gamla romarspråket icke
bibehållit sig och utträngt de andra?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
