Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
ända, stelfrusen, värkbruten, uttröttad och genom-
våt till bara benen, så hvem vet, om inte frun också
vore glad få sig ett glas då och då?»
Om nu fru Friman haft det minsta sinne för
humor, skulle hon smålett vid tanken på sig själf,
gående öfver en vinglig landgång med en säck kol
på nacken och längtande efter ett glas finkel. Men
det hade hon inte utan sade drygt:
»Om hon slutat tala nu, så kan hon gå sin väg.
Skall hon ha någon betalning?»
»Nej, det skall jag inte, jag har inte uträttat
något», svarade mor och tog med darrande händer
af sig förklädet, hämtade sin schal och gick.
Med hurtiga steg och r ak i ryggen började hon
sin vandring mot hemmet, men ju mer hon närma-
made sig detta, allt långsammare blef gången, allt
slappare hennes hållning. Ögonen strålade icke
längre, kinderna återfingo nödfärgen, och i sam-
ma mån spänningen vek, inställde sig en dof ång est.
Ingen föda hade hon fått sedan föregående dags
middag, och nu kände hon sig plötsligt så matt,
att hon med möda lyfte fötterna från marken. Och
när hon ändtligen hunnit hemmet, snarare föll än
satte hon sig i de n knakande träsoffan. Sedan slöt
hon ögonen och önskade sig fyra alnar under jor-
den.
Hennes hvila blef dock icke l ång; hungern ma-
nade till handling. Rådlös for hennes blick kring
rummet. Rikt på barn var det men på intet annat.
Fritz och Frida lekte med trasdockor under runda
bordet, lilltösen kröp på golfvet och s ökte fånga en
solkatt, medan Irma höll skänkdörrarna vidöppna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
