Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
och uttröttade kvinnan åt sig själf. Icke långt
efter sof hon den kroppsarbetandes tunga sömn.
Ett par timmar hade väl förflutit, då Agda vak-
nade vid ljudet af sin egen jämrande röst. Hon
krängde sig under sönderslitande smärtor. »Nu ...
nu !» tänkte hon ångestfullt. Men plågorna voro
snabbt öfvergående, hon kände en oändlig lättnad,
svepte täcket om sig och föll strax i en dvallik
slummer. Denna varade dock icke länge... Det
var, som om tänger ryckt bit för bit ur hennes
kropp, som om korsryggen vrängts under järn-
hårda grepp ... Än rullade hon sig samman, än
sträckte hon sig, så senorna ville brista. Men ej
ett ljud kom öfver hennes sammanbitna tänder.
Med ögon, som tycktes vilja ur sina hålor, stirrande
hon in i rummets kolmörker, medan en åtrå att dölja
sig — djurets behof att utkämpa sitt lidande en-
samt och inom trångt begränsadt utrymme — flam-
made upp hos henne. Hvar skulle hon gömma sig?
Jo, hon visste — vindskrubben... haken på dör-
ren och så krypa längst bort in under det starkt
sluttande taket. Men i detsamma hon gjorde en
ansats att lämna bädden, föll hon utmattad till-
baka mot kudden. De förfärliga smärtorna hade
lämnat henne för andra gången, och det dvallik-
nande tillståndet infann sig ånyo, men nu upp-
fylldt af flyktiga bisarra syner... När hon åter
kom till medvetande, visste hon, att tiden var inne.
Gömma sig ! Bara undan i ett trångt hål och
gömma sig ...! Mors hjälp ... ? Nej! Nej! In-
gen, alls ingen fick komma vid henne! O, bara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
