Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
ett begripligt ord, hennes ansikte ryckte, och de
bruna fläckarna kring munnen mörknade. Men
detta varade endast några ögonblick. Med en våld-
sam ansträngning återvann hon själfbehärsknin-
gen. Munnens linier blefvo veka, hon slöt ögonen
en sekund och såg sedan på den unge mannen.
»Det trodde jag ändå inte om dig, Oskar», sade
hon stilla.
Oskar hade haft sin blick i rymden, nu mötte
den kvinnans. Hennes snabba öfvergång från ohej-
dadt raseri till stilla sorg förvirrade honom i hög
grad. Men han återfick snart sin säkerhet, och
denna stärktes ytterligare, sedan han mönstrat den
framför honom stående. Tunga droppar runno från
hennes ögon, armarna hängde slappt utmed sidorna
— hela hennes varelse bar undergifvenhetens prägel.
Fattande ett snabbt beslut, s ade han högt nog för
att kunna höras af närstående nyfikna:
»Hva’ fan har ni med mig att göra? Akta er,
så jag inte skickar polisen p å er. Ni ä’ ju full, vet
jag. Gå hem och sof fyl lan af er och låt främmande
människor vara i fred ! Ur vägen !»
Äter sökte han komma förbi henne, men hon
var på sin vakt.
»Bedragare», ropade hon. »Din bedragare, du
förnekar både mig och dina barn ... du vill, att
polisen s ka’ ta’ mig... du ä’ inte värd att trampa
marken en gång. Du har skaffat dig fina bekant-
skaper... jag duger inte åt dig nu, sedan du fått,
som du vill, med mig. Hvad ska’ jag ta mig till?
O, himmelens Gud, hvad ska’ jag ta mig till? Du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
