Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
arta sig för dig, så oskyldig och barnslig som du
är för dina nitton år.»
Agda lämnade beredvilligt ifrån sig det be-
gärda men undvek därvid att möta moderns blick.
Färgen steg på hennes smala kinder, ögonen fingo
ett oroligt spörjande uttryck, och längre, än nöd-
vändigt var, dröjde hon vid byrålådan, ur hvilken
hon tog fram sina nya kängor. Men när hon väl
fått dessa på sina fötter, vek det lätta molnet bort,
och hennes drag lifvades af samma bekymmerslösa
glädtighet som före moderns ord. Ack, de glän-
sande snibbarna af blankläder i kängorna! Och
knarren se’n! Modern måste beundra, känna, hur
mjukt lädret var, och hur lagom hårdt det satt kring
de fina vristerna. Det gjorde hon äfven och hade
inte ett enda förebrående ord, när hennes dotter
sjungande ställde sig vid spegeln och en smula be-
hagsjukt experimenterade med olika håruppsätt-
ningar. I stället lade hon fram ett litet paket, och
när Agda öppnade detta, fann hon ett par nätta
kammar, sådana hon länge önskat sig men ej haft
råd att köpa.
»Slit dem med hälsan», sade modern. »Jag har
köpt dom för slantarna, som jag fick för skurningen
i f redagsnatt.»
Agdas hjärta var fullt af en tacksamhet, som
hon dock icke vågade gifva några synliga uttryck.
Men då hon slutligen stod färdig att gå, lade hon
blygt sin kind mot moderns.
»Adjö, lilla morsan», sade hon sedan, nickande
afsked i den öppna dörren. »Jag kommer nog inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
