Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det är mulet men svalorna flyga högt - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
Maria teg litet.
— Daniel, medger du att du är jo ledsen? Är
det därför du vill sälja Skördatorp? frågade hon
med en skymt av löje i tonen.
Men han tog inte alls upp löjet.
— Det är inte av elakhet, ifall det är vad du
menar. Men jag måste lämna Skördatorp, ty jag
har ingenting mera här att göra. Det är därför jag
vill sälja. Jag har begravt den enda människa jag
nånsin brytt mig om.
Som han sagt det ångrade han sig, ty det var
onödigt att påpeka detta för Maria. Men åskstrålen
hade äntligen träffat och splittrat den rot ur vilken
hjärtbladen sorg och glädje spira. Maria kände inte
den ringaste smärta vid hans ord, hon märkte ej
att de angingo henne, de voro för henne bara en
anknytning till den sak de måste komma till
tals om.
— Du kan väl inte säga, att du inte har mera
här att göra, innan du ställt det bra för hennes
barn, sade hon allvarsamt.
— Det har jag gjort, svarade han.
— Nej, har du det, sade hon och var knappast
förundrad. Då var det inte oåterkalleligt, det jag
hörde i Ljungheda, att din bror skulle ha
Skördatorp? Jag har varit så rädd att du skulle ta
flickornas hem ifrån dem!
— Nej, jo, nej, jo, svarade Daniels hjärta tyst,
men han kunde icke säga så att hon hörde det: "du
har rätt". Och inte heller: "du tar fel".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
