Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io8
räddes ett möte, men för det mötets skull kunde
hon gärna gått, ty han var heller icke där.
Äter gick en hel vecka i tystnad. Det blev
lördagskväll igen, och Maria vandrade nerför sin
backe, alldeles som om hon skulle möta någon.
— Ka, sade hon, det blir inget lidande varken
för människa eller hund, om de inte släpper till sig,
och det gör vi inte mer.
Hon hade inte ens hunnit ner på landsvägen,
förrän hon fick se Lennart på cykel. Han pressade
sig uppför backen i brinnande fart.
— Har ni sport det redan, mor?
— Blev det en pojk? frågade Maria. I så fall
hade den kommit en vecka för tidigt, men Maria
kunde inte tänka sig något annat som gjorde
Lennart så glad.
— N-nej, sade han, det blev en tös till. Men
det var ju lika bra.
De vandrade sakta tillbaka uppför backen mot
skolhuset. Om det var en flicka, då begrep Maria
ingenting. Hon började fråga: — Gick det bra, när
blev det, hur mycket vägde tösen, är hon frisk, vem
är hon lik? Vem ser till dem nu?
— Skörd förstås, sade Lennart. Det klang så
jublande, så hemlighetsfullt, som om han skulle ha
sagt: Gud förstås.
Maria hade haft ännu en fråga kvar: ska jag
följa med dig i kväll? Nu glömde hon alldeles bort
den.
— Vad säger du ? Skörd ? En karl ? Är han kvar ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
