Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skörd - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
de ställen som ångade av vrede och brunno av
förtvivlan. Men hon fann aldrig någon profet eller
psalmist som kunde uttrycka åt henne vad hon
kände. Hon hade varit hänvisad till stumhet,
eftersom den största händelsen i livet var outtalbar och
ojämförlig. Först nu sade hon sig: så var det, detta
hände mig, nu händer det på nytt, det har alltså
kunnat hända två gånger ändå.
Hon visste icke om den tanken ingav henne
lättnad eller sorg, hon visste bara, att hon hade velat
riva denna kvinna från duken och sluta henne i
sin famn som en syster.
— Du är lika ringa som jag, viskade hon, en
fattig synderska. Du sörjer heller inte över så höga
ting som när Israels profeter grät över folkets
avfall eller så. Men se, du vet hur det kändes för
mig, då jag upptäckte att barnet jag bar var min
egen besvärliga angelägenhet, som jag måste sköta
själv eller också dö. Också till dig har det sagts
som till mig: "Vad kommer det mig vid, du må
se dig om." Vi har känt fasan över att livets lag,
fullbordad i oss, blivit kränkt och förbruten. Ett
förräderi har begåtts mot oss båda och mot något
som var heligare än vi. Men vad det ville säga,
därom kan de större och mindre profeterna
ingenting veta. Det får man bära levande inom sig genom
ett helt liv utan att kunna tala ett ord med någon.
Du är den första jag träffat som vet.
Här inför denna utspelta film skedde ett av de
hastiga möten mellan dikt och liv, ur vilket en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
