Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPLAND.
Häverö sn. H elgd agsdräkt för gift kvinna.
E ENDA SOCKENDRÄKTER SOM TILL VÅR TID ÄRO
bevarade inom Uppland äro de från Häverö socken i Väddö
och Häverö skeppslag. Även dessa ha emellertid fullständigt
lagts bort under 1800-talets senare hälft. Men tack vare i
god tid bedriven forskning äro såväl Häverö manliga som
kvinnliga högtidsdräkter kända och inom Nordiska Museet bevarade.
Med all säkerhet ha dock en hel del under äldre tid brukade
dräktvariationer förekommit, ehuru dessa ej kunnat uppspåras.
Kvinnodräkten, pi. XXVII, är i sitt slag ganska egendomlig. Särskilt
högmössan saknar bland övriga folkdräkter motstycke och för tanken till
den på 1690-talet brukade fontangen. För att få mössan att sitta stadigt
kammades håret upp högt på hjässans bakre del och lades i en knut,
som hölls stadig medelst en nål av trä eller horn. Över hårknuten
nedtrycktes mössan och fästes med nålar i sidoflikarna. Mössans stomme är
formad av styvt papper, som sedan överklätts med i tambursöm (en slags
kedjesöm) broderat siden samt prydd med ett mönstervävt sidenband.
— Inom Häverö socken var det, i likhet med förhållandena på
åtskilliga andra orter, huvudbonaden som angav om bärarinnan var gift eller
ogift. Den gifta kvinnan bar nämligen alltid ett stycke, som täckte håret
fullständigt, enär en hustru, som uppträdde i full stass, ej borde eller fick
visa håret. Stycket består av en tunn spetsprydd tygremsa; även flickorna
buro högmössa, men av något enklare material, vanligen blommig kat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
