Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
färgat tambursömsbroderi i ylletråd. Kjolen är av vitt sämskat skinn,
nedtill förlängd med en brunröd vadmalslist, förklädet av blommigt
halvsiden i rött, grönt samt något violett mot svart botten. Ett förkläde av
rött raskatyg med en smal bård nedtill, bildad av påsydda smala,
ljusblå sidenband samt stjälk- och plattsömsbroderi i vitt bomullsgarn, har
även allmänt burits. Huvudklädet är av vit storrutig linong med en i
tambursöm utförd blomrosett i varje ruta. Duken, som är hårt stärkt,
knytes med en enkel knut i nacken och kan bäras av såväl gift som
ogift. Vid festligare tillfällen synas dock flickorna ha burit bart hår.
Sålunda meddelar en uppgift från år 1768 “att brudpigor buro bart och
grannflätadt hår efter hwarje sockens sätt och wis“. Såsom ytterplagg har
brukats en svart tröja av storblommig ylledamast med fyrkantig
urringning framtill, delvis inkantad med flerfärgat silkesbroderi mot svart
sidenbotten. Mörkblå stickade ullstrumpor samt lågskor. Såsom smycke
användes en hjärtformig sölja med skålformiga hängen. Dylika smycken
tillhörde fordomdags endast den förlovade eller gifta kvinnans dräkt och
skulle alltid av fästekvinnan bäras i kyrkan vid lysningen. Smycket
utgjorde en del av “begåvningen". Till dräkten hör även en långschal, täpa,
vävd i krabbasnår samt vid behov använd till huvud- eller axelskydd,
men vanligen buren på vänstra armen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
