Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småträdgårdar och fruktodling, af trädgårdsmästare Karl Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af mindre betydelse, att läget är centralt, blott det i öfrigt är lämpligt;
frukt kan nämligen säljas och transporteras äfven till aflägsna
trakter, då den genom sin hållbarhet ej är beroende af omedelbar
försäljning, såsom fallet är med en stor del köksväxter. Dessa äro dessutom
rätt tunga och besvärliga att transportera, hvadan det endast i
undantagsfall blir lönande att vid småbruk odla dem till försäljning, inen
förtjäna de däremot den vidsträcktaste användning i eget hushåll.
Vidare gör man klart för sig, hur stor del af trädgården som skall
upptagas af nyttighetsväxter, fruktträd, bärbuskar och köksväxter, och
hvilket utrymme man vill upplåta åt blommor och prydnadsväxter.
Som allmän regel gäller, att i södra och mellersta Sverige fruktträd
och bärbuskar böra tillmätas största utrymmet, medan de öfriga
odlingarna rättas efter behof, afsättningsmöjligheter och tillgångar. I vårt
lands nordligare delar, där fruktodling är mera vansklig, måste denna
träda tillbaka, under det bärbuskar och köksväxter skänkas ökad
uppmärksamhet och karaktären af trädgård och inbjudande lummighet kring
bostaden åstadkommes med oömma prydnadsträd och buskar.
Vid planens uppgörande mäter man upp området och gör däröfver en
enkel kartskiss, som endast behöfver upptaga yttergränserna och
byggnadernas läge samt de träd och buskar, som möjligen finnas och
förtjäna bibehållas. På denna karta utprickas sedan platserna för respektive
träd och buskar och vägarnas gränslinjer, hvarjämte områdena för
köksväxter och blommor (där dessa erhålla särskilda områden) tydligt angifvas.
Att uppställa några detaljerade och i hvarje fall tillämpliga regler
för småträdgårdarnas planläggning är gifvetvis omöjligt, men vilja vi,
utöfver nyss angifna råd om odlingarnas fördelning, söka angifva några
grundläggande synpunkter.
Trädgården bör göras enkel, prydlig och nyttig. Enkel, emedan en sådan
blir billigare i anläggning och kräfver mindre arbete för underhåll och
vård- Många, ja kanske de flesta småbrukare och lägenhetsägare ha ej
mycken tid att disponera för trädgårdens skötsel — en vidlyftig och
invecklad plantering skulle för att hållas prydlig ofta fordra mer arbete
än som kan ägnas den, hvaraf följden blefve en vanvårdad trädgård och
förfeladt resultat. Men trädgården skall hållas vårdad och i god kultur,
eljest blir den icke vare sig till nytta eller prydnad. Hellre några få
träd och buskar med tillräckligt utrymme och god skötsel än många
hopträngda och illa vårdade.
Vägarna göras få men breda och bekväma; öfverflödiga sådana bli
dyra att underhålla och inkräkta på utrymmet. De göras så breda,
att ett par personer i bredd kunna obehindradt passera — sålunda minst
en meter — och körvägarna ännu bredare. Till ingången ledes en
rak bred väg med en öppen sandplan framför trappan så stor, att ett
åkdon däi kan vända utan att hästen skadar kringstående växter. Den
så ofta förekommande »rundeln» på gården må gärna försvinna, äfven-
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
