Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En søndag i november 1891 vandret vennene Ivar
Ringby og Ivan Kalganof op Huitfeldtsgaten. De hadde
gaat en tur med Ringbys kusine og hendes veninde og
hadde fulgt dem til Maimans port i Munkedamsveien.
Da de kom op paa Drammensveien, sa Kalganof: «Om
vi stod litt og saa paa livet?» og de stanset en stund
før de skraadde over Slotsparken.
De hadde været venner i fire aar.
I midten av ottiaarene var Kalganof kommet til
Kristiania med en liten morsarv for at studere teologi.
Han kom fra et hjem hvor han vantrivdes. Moren, som
var av russisk herkomst, hadde giftet sig med en
emissær samme sommer, Ivan fyldte syv aar. Til han var
femten aar gammel visste han ikke andet om sin egen
far end at han var død; paa sit sidste sykeleie nævnte
moren navnet han skulde ha baaret; og da han reiste
til Tromsø for at ta artium, hadde han farsarven med
sig paa bunden av kisten: syv franske bøker løitnanten
hadde lagt efter sig. —
Av halvsøstrene hadde Ivan med stor kjærlighet
fæstet sig ved den ældste; da han tyve aar gammel
reiste hjemmefra for godt, var den otte aar yngre Katja
hans eneste kamerat. Efter morens død drog han bent
til Kristiania. Ved universitetet skrev han sig ind som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
