Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Bolsjevikpartiet under perioden för den socialistiska Oktoberrevolutionens förberedelse och genomförande. (April 1917—1918) - 7. Bolsjevikpartiets kamp för sovjetmaktens befästande. Brestfreden. Partiets sjunde kongress
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att under sådana förhållanden fortsätta kriget hade varit
detsamma som att sätta den just upprättade Sovjetrepublikens
existens på spel. Arbetarklassen och bönderna ställdes inför
nödvändigheten att gå med på de svåra fredsvillkoren, att retirera
för den i detta ögonblick farligaste rövaren — den tyska
imperialismen, för att få andrum, för att befästa sovjetmakten och
skapa en ny, Röd armé, som vore i stånd att försvara landet mot
fiendernas anfall.
Alla kontrarevolutionärer, från mensjevikerna och
socialistrevolutionärerna till de mest utpräglade vitgardisterna, bedrev en
rasande agitation mot fredens undertecknande. Deras linje var
klar: de ville spränga fredsunderhandlingarna, framprovocera en
offensiv av tyskarna och utsätta den ännu inte befästade
sovjetmakten för ett slag, sätta arbetarnas och böndernas vinningar
på spel.
Deras bundsförvant i denna smutsiga sak var Trotskij och hans
hantlangare Bucharin, som tillsammans med Radek och Pjatakov
stod i spetsen för en partifientlig grupp, vilken i maskeringssyfte
kallade sig "vänsterkommunisternas" grupp. Trotskij och
"vänsterkommunisternas" grupp bedrev inom partiet en förbittrad kamp
mot Lenin och krävde att kriget skulle fortsättas. Dessa
personer spelade uppenbart de tyska imperialisterna och
kontrarevolutionärerna inom landet i händerna, då de ledde det hela till att
utsätta den unga Sovjetrepubliken, som ännu ej hade någon armé.
för den tyska imperialismens slag.
Det var ett slags provokationspolitik, skickligt maskerad med
vänsterfraser.
Den 10 februari 1918 avbröts fredsunderhandlingarna i
Brest-Litovsk. Trots att Lenin och Stalin i partiets CK:s namn yrkade
på att freden skulle undertecknas, bröt Trotskij, som var
ordförande för sovjetdelegationen i Brest, förrädiskt bolsjevikpartiets
direkta anvisningar. Han förklarade att Sovjetrepubliken
vägrade att underteckna freden på de av Tyskland föreslagna villkoren
och underrättade samtidigt tyskarna om att Sovjetrepubliken inte
skulle komma att föra krig och fortsatte att demobilisera armén.
272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
