Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Mensjevikerna och bolsjevikerna under den stolypinska reaktionens period. Bolsjevikerna formerar sig i ett självständigt marxistiskt parti. (1908—1912) - 2. Om den dialektiska och historiska materialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
duktionsförhållandena av den kapitalistiska äganderätten till
produktionsmedlen, medan äganderätten till producenterna,
lönearbetarna, saknas, då kapitalisten ej kan vare sig döda eller sälja
dem, emedan de är fria från personligt beroende men berövade
produktionsmedel och för att ej dö av hunger tvungna att sälja
sin arbetskraft till kapitalisten och bära utsugningens ok på sin
nacke. Vid sidan av det kapitalistiska ägandet av
produktionsmedlen existerar under första tiden i stor utsträckning de från
livegenskapsberoende frigjorda böndernas och hantverkarnas
privatägande av produktionsmedlen, baserat på personligt arbete. I
stället för hantverkarverkstäder och manufakturföretag har
uppstått väldiga fabriker och verkstäder utrustade med maskiner. I
stället för de adliga godsen, som brukades med böndernas
primitiva produktionsverktyg, har uppstått stora kapitalistiska
jordbruk, som drives på agroteknikens grundval och är försedda med
lantbruksmaskiner.
De nya produktivkrafterna kräver, att producenterna skall vara
kulturellt högre stående och intelligentare än de förtryckta och
okunniga livegna, att de skall vara i stånd att begripa sig på
maskinen och sköta den riktigt. Därför föredrar kapitalisterna
att ha att göra med de från livegenskapens bojor fria
lönearbetarna, som är tillräckligt kultiverade för att kunna handskas med
maskinerna riktigt.
Men då kapitalismen utvecklade produktivkrafterna till en
kolossal omfattning, invecklade den sig i motsättningar, som den inte
själv kan lösa. Genom att producera alltmera varor och sänka
priserna på varorna, skärper kapitalismen konkurrensen, ruinerar
massan av små och medelstora privatägare, förvandlar dem till
proletärer och sänker deras köpkraft, med påföljd att avsättningen
av de producerade varorna blir omöjlig. Genom att utvidga
produktionen och samla miljoner arbetare i väldiga fabriker och
verkstäder, ger kapitalismen emellertid produktionsprocessen en
samhällelig karaktär och undergräver därmed sin egen basis,
emedan produktionsprocessens samhälleliga karaktär kräver
samhälleligt ägande av produktionsmedlen, under det att ägandet av pro-
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
