Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Mensjevikerna och bolsjevikerna under den stolypinska reaktionens period. Bolsjevikerna formerar sig i ett självständigt marxistiskt parti. (1908—1912) - 2. Om den dialektiska och historiska materialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få fram sanningen var att avslöja motsägelserna i tänkandet och
sammanstötningen mellan mot varandra stående meningar. Detta
dialektiska sätt att tänka, som senare utsträcktes till
naturföreteelserna, förvandlades till den dialektiska metoden för
uppfattandet av naturen, vilken betraktade naturföreteelserna som evigt
befinnande sig i rörelse och förändring och naturens utveckling
som resultatet av utvecklingen av motsägelserna i naturen, som
resultatet av de mot varandra stående krafternas växelverkan i
naturen.
Till sitt väsen står dialektiken i direkt motsättning till
metafysiken.
1. Den marxistiska dialektiska metoden kännetecknas av
följande grunddrag:
a) I motsats till metafysiken betraktar dialektiken naturen ej
som en tillfällig anhopning av föremål och företeelser, vilka är
lösryckta från varandra, isolerade från varandra och oberoende
av varandra, utan som ett sammanhängande enhetligt helt, varvid
föremålen och företeelserna är organiskt förbundna med varandra,
är beroende av varandra och betingar varandra.
Därför anser den dialektiska metoden, att ingen enda företeelse
i naturen kan förstås, om man tar den isolerat, utan samband
med de omgivande företeelserna, ty varje företeelse på vilket
område av naturen som helst kan förvandlas till en meningslöshet,
om man betraktar den utan sammanhang med de omgivande
betingelserna, lösryckt från dem, och tvärtom, varje företeelse kan
förstås och motiveras, om den betraktas i sitt oupplösliga
samband med de omgivande företeelserna, i sitt beroende av de
omgivande företeelserna.
b) I motsats till metafysiken betraktar dialektiken naturen ej
som ett tillstånd av vila och orörlighet, stillastående och
oföränderlighet, utan som ett tillstånd av oavbruten rörelse och
förändring, oavbruten förnyelse och utveckling, där ständigt
någonting uppstår och utvecklas, någonting förstöres och upphör att
leva.
Därför kräver den dialektiska metoden, att företeelserna be-
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
