Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Mensjevikerna och bolsjevikerna under det rysk-japanska krigets och den första ryska revolutionens period (1906—1907) - 3. De taktiska meningsskiljaktigheterna mellan bolsjevikerna och mensjevikerna. Partiets tredje kongress. Lenins bok ”Socialdemokratins två taktiska linjer i den demokratiska revolutionen”. Det marxistiska partiets taktiska grundvalar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rörelse. Lenin ansåg därför mensjevikernas försök att förringa
den borgerliga revolutionens betydelse för proletariatet, att
degradera proletariatets roll i och avstänga proletariatet från
densamma vara ett förräderi mot proletariatets intressen.
"Marxismen — skrev Lenin — lär ej proletären att
avstänga sig från den borgerliga revolutionen, ej att stå vid
sidan av den, ej att lämna ledningen av den åt bourgeoisin, den
lär tvärtom det mest energiska deltagande, den
beslutsam-maste kamp för en konsekvent proletär demokratism, för
revolutionens fullständiga slutförande." (Lenin, Valda skrifter
i urval, b. V., s. 85, Sthlm, Arbetarkultur, 1934.)
"Vi får inte glömma — skrev Lenin vidare — att det i
närvarande tid inte finnes och inte kan finnas något annat medel
att bringa socialismen närmare än den fullständiga politiska
friheten, än den demokratiska republiken." (Sammastädes, s.
134.)
Lenin förutsåg två möjligheter för revolutionens utgång:
a) antingen slutar den med avgörande seger över tsarismen,
med tsarismens störtande och den demokratiska republikens
upprättande ;
b) eller, om krafterna inte räcker till, kan den sluta med en
kohandel mellan tsaren och bourgeoisin på folkets bekostnad, med
något slags stympad konstitution, snarast en karikatyr av en
sådan konstitution.
Proletariatet är intresserat av den bästa utgången, d. v. s. av
en avgörande seger över tsarismen. Men en sådan utgång är
möjlig endast i det fall, att proletariatet förstår att bli anförare, bli
ledare för revolutionen.
"Revolutionens utgång — skrev Lenin — är beroende av om
arbetarklassen kommer att spela rollen av bourgeoisins
hantlangare, mäktig ifråga om sin stötkraft mot självhärskardömet
men politiskt vanmäktig, eller om den kommer att spela rollen
av ledare för folkrevolutionen." (Sammastädes, s. 45.)
Lenin ansåg, att proletariatet har alla möjligheter att befria sig
från lotten att vara bourgeoisins hantlangare och bli den borger-
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
