Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett missförstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
stället. Jag lyfte på hatten och bugade mig för de
båda damerna.
„0, min herre, tillåt mig utbedja mig ert namn!
—■ yttrade mamsell Julia, — händelsen har fört oss
tillsammans i ett högtidligt ögonblick; ni är en man,
som rest 49 mil för att komma hit, ni skall kanske ej
sjelf dervid fästa all den betydelse, som en sådan
handling eger i mina ögon; men alltnog, ni är ju icke
engelsman?44
„På intet vis, mina charmanta damer, jag är en
ärlig svensk framför allt, jag är från sydligaste delen
af Skåne, landtbrukare, och heter August Frick, helt
rätt och slätt. 44
„0, mamma, hör! Den herrn är från Skåne!! . . .4fc
^Ödmjukaste tjenare!44
„Farväl, min herre!44 gjorde frun.
„Farväl, o . . . farväl! — hviskade dottern, — O,
herr Frick! .... O, — August!44 det sista ordet var som
tonen från en Eolsharpa.
Icke tvenne månader sednare, efter att jag var
återkommen till min hembygd, erhöll jag med posten
ett bref, undertecknadt „Julia Pettersson44. Himlen
vete huru och på hvad sätt man erhållit min adress,
men nog af!
Detta bref lydde sålunda:
„Min herre!
„Vår bekantskap är icke lång. Det var ett skönt,
ett mystiskt, ett herrligt ögonblick, då vi träffades i
Stockholm. Vi hade rest 7 och f mil, ni hade rest
49£. Jag anade straxt en romantisk själsfrändskap
mellan våra väsen. Jag har sedan icke kunnat släppa
er bild ur mitt hjerta. O, skall ni derför förakta mig?
Nej, mitt hjerta säger nej, och åter nej. Tillåt en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
