- Project Runeberg -  La veranda. Valda feuilletoner i alla arter /
219

(1861) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett missförstånd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

219

f&tt exploiteras i en stor stad, blir det till slut
någonting rent af kontagiöst, det blir en smitta, hvilken
be-mägtigar sig alla. Ejheller jag förblef oberörd deraf
och sålunda finner ni mig en tidig februarimorgon
stående ganska riktigt på Maria kyrkogård vid hunden
Fidéles sida och tankfullt petande med käppen i
snö-drifvorna på en grafkulle af obekant innehåll.

Inbegripen i mina betraktelser, hvilka för
ögonblicket verkligen egde ett visst shakespeariskt innehåll,
hade jag icke bemärkt att tvenne fremmande personer
närmat sig till stället der jag befann mig. Jag väcktes
först ur mina drömmar genom en ganska ljuflig
qvinno-stämma, hvilken tätt bakom mig kuttrade:

„0, der är han! . . . . Der ligger han, den
älskvärda hunden ... se der! O! . . ."

Då jag vände mig om, såg jag tvenne fruntimmer,
ett äldre och ett ganska ungt. Det var den yngre
damen, som talade.

Som artig kavaljer lemnade jag plats, så att
fruntimmerna kunde bättre nalkas intill Fidéle. Den unga
flickan belönade mig med en tacksam blick. Hon
lutade sig derefter ner till det märkvärdiga djuret, Öfvergif
höljde dess ulliga varelse med karesser och kyssar,3c
samt tycktes nästan vilja qväfva det i sina
omarm-ningar.

„0, mamma! — yttrade hon, — detta är alltså
denne beundransvärda hund, om hvilken vi läst så
mycket! Denna trohetens sköna bild! O, känn hvilken
silkeslen och fin pels!" aw ’ i

Modren lutade sig ner och klappade Fille.

„0, mamma, se hvilket sällsamt, öfvermenskligt
uttryck i detta kloka hundhufvud, blicka in i dessa
bruna ögons poetiskt mystiska djup!"

Modren blickade in i hundens ögon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:46:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzver/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free