- Project Runeberg -  La veranda. Valda feuilletoner i alla arter /
174

(1861) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reflexioner i ett badkar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174

tillståndet. Det är detta många kanske icke vilja
med-gifva, men det är just det jag velat påstå.

Det är en erkänd sanning, att ingen är en stor
man för sin kammartjenare. När excellensen blifvit
afplockad, när guldbyxorna blifvit upphängda i skåpet,
statsrådsperuken lagd till sidan och nattmössan
kommit på i stället, är det åtminstone icke trotjenaren
Lundström, som skall låta sig inbilla, att denna lekamen
blifvit i vaggan danad till en århundradets storhet och
ett europeiskt orakel. Hur mycket mera gäller detta,
när H. Exc. ligger der i sitt bad och samme Lundström
går på med en stor svamp på dessa magra skuldror,
hvilka nyss uppburo fäderneslandets Atlasbörda!

Det är icke endast min totala afkläddhet (min eller
excellensens), som gör detta, att hela min storhet för
ögonblicket är suspenderad, utan äfven den förbaskade
genomskinligheten af detta välsignade badvatten med
eller utan grannbarr. I detta transparanta element är
det slut med all möjlig illusion;* jag ligger här som en
köttklump rätt och slätt, och ingen skall låta sig lura
af mig; jag ligger här somen zoologisk företeelse
och intet annat, och jag kunde lika väl vara en
sjö-kalf, en stor groda eller en sköldpadda. Jag kan slå
armarna emfatiskt ut i vattnet, så det stänker hela
rummet kring, och högljuddt ropa: „hör, märk, vet,
inse! här har ni för er ingen mindre, än po-e-ten
Rim-fa-xe, han sjelf och ingen annan; respekt!46 och
man skall näsvist utbrista: åh — fan ?

„Åh — fan?44 Och dylikt skall man höra, utan
att himmeln skickar mig sina åskor till min hjelp! Jag,
som dock har öfversvämmat verlden med 300 volymer
på vers och prosa, jag, som kan „sätta er i bladet44,
i tio särskilda blad, när jag vill och behagar, jag,
som är barn i huset på Parnassen och har vunnit pris

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:46:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzver/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free