- Project Runeberg -  La veranda. Valda feuilletoner i alla arter /
50

(1861) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholmsjungfrurna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

50

som bodde midt emot ett af stadens större värdshus;
så ofta hon såg några af uppasserskorna springa öfver
gatan, fnös hon åt dem innanför rutan och
apostroferade dem dervid för sig sjelf med tillmälen af det
största förakt, men hon tilläde alltid efteråt i en mera
raljant ton: „man kan ändå icke neka, att de förstå
kläda sig med smak, de . . . gemena styckena!64 Det
är just detta; det är koketteri, men det är smak på
samma gång; dessa två saker förenas verkligen icke
Öfverallt.

En stockholmsk värdshusflicka lyder alltid något
särdeles välklingande namn; hon kan omöjligen heta
Brita eller Stina, knappast nog numera Lotta eller
Johanna. Hon heter Ida, Victorine, Emilie, Rosalie,
Laura, Fanny, Tekla, jag tror nästan Esmeralda och
Indiana. Det är icke precist sagdt, att man är döpt
till dessa grannlåter, men det går an att adoptera dem
på fri hand. Herrar Hjertas och Bonniers
romanbiblioteker ha på de ^ista tjugo, trettio åren gifvit en
alldeles omisskännlig riktning i detta afseende åt den
klass damer, hvarom här är fråga. Det var en tid,
då den hederliga Kotzebue aldrig var ur handen på
en värdshusflicka, så fort hon hade en liten ledig stund
mellan frukost och middag; det var då på moden att
heta Bertha och Emma och Dora och Imogene, det
var då de många Lottorna florerade. Derefter kom
det, som man vet, ett ryck att efter en hög person
heta Josephine; hvarannan värdshusflicka kallade sig
genast Josephine. Men entusiasmen var förgänglig;
och så kom i en lycklig stund den franska nyromantiska
skolan med sina romanhjeltinnor, för att ge klaven till
någonting nytt och pikant. Ni kan tro, att Victor
Hugo och Eugéne Sue stå en smula högt hos tärnorna
på Stockholms utvärdshus!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:46:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzver/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free