Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solfjäder och käpp i handen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
SOLFJÅDEK OCH KÄPP I HANDEN.
Det är en allmänt känd sak, hvars filosofiska
begrundande för öfrigt sysselsatt många ljusa hufvuden,
att så förträffliga händerna äro för menniskan i
mångahanda stycken, såsom till exempel att blanda en
kortlek, att stoppa en pipa eller att föra glaset till munnen,
och hur ogerna man derför skulle vara dem förutan,
så obeqvämad är man likväl ofta af dem i det stora
hela, så litet vet man stundom hvad man skall „göra
af dema, så oefterrättligt verka de ofta att gifva ens
varelse ett uttryck af tafatthet och tölpighet, som är
mer eller mindre oförtjent. Medan hela den öfriga
kroppen har något att göra, alla sinnen äro i
verksamhet, benen och fotterna arbeta fram och åter, hänga
armarna med sina händer på hvar sin sida om en och
slå dank, liksom ett par döda instrumenter eller
hus-gerådspersedlar, upphängda på väggen, väntande på
att kroppen skall behöfva dem och ändtligen vid
tillfälle gifva dem någon syssla och betydelse. De
erhålla derigenom karakteren af någonting oegentligt,
främmande, accessoriskt, och det har verkligen sina
stora svårigheter, att genom något allmänt tillämpligt
medel bringa detta förhållande till litet mera
naturlighet.
Fruntimmerna hafva imedlertid i alla tider haft
vida lättare härtill, än karlarna. Den primitiva utvägen
att åtminstone få någon fason på armarna, var för dem
att hålla en blomma i handen och plocka derpå med
de nätta fingrarna, en dessutom i sig sjelf högst
intagande sed, som vi tyvärr rättnu endast se bibehållen
2*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
