Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Clémence Isaure, en romance
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att efter ridderliga pröfvo-år
på ärans fält, uti sin faders spår,
han sitt palats i arf och ego tagit,
att han ditin helt oförmodadt dragit
med hoffolk, kavaljerer, pomp och ståt,
minst hundra hästar, eller — så bortåt.
“Och hur han blifvit vacker! Under hatten
i lockar böljar håret, svart som natten!
ett munskägg aldrakärast! blicken fri
och käck, men full dock af galanteri!
och hvilken hållning! Tänk er honom bara
till häst i spetsen för sin ryttarskara!
— “Ni honom re’n har sett då, mor Dénise!“
— “Ej alldeles, men dock på sätt och vis,
mor Loyson! — Man råkar ha sin källa,
och resten — kan man sjelf sig föreställa“.
Men riddarn tycks ej ha så brådtom just,
att för Toulouse offentligen sig visa
som underdjur till allmänhetens lust,
till alla sqvallersystrars tröst och lisa;
att se sig om i hvar palatsets vrå,
att söka känna sig igen derinne,
att sina barndomsminnen genomgå,
det fröjdar mer den unga herrens sinne.
Han återvänder gerna då och då
till ett och samma fönster, — fritt man blickar
från denna punkt utöfver slottets park,
en lustskog, anlagd med den lyx, sig skickar
för en magnat, och värdig en monark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
