Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den smagtende tone han strakkerså lang,
alle pigerne mä gräde, når de höre hans sang.”
En morgonstund drar Steffen
u........sin kjortel af skriin,
om hagen har han bandet det hvideste Iiin,
i venstre öre hänger en ring så sölverhvid,
den bärer han med gläde fra sin soldatertid.”
Han beger sig till Anne för att rentut begära bennes
ja. Den sköna drar på orden; smeden finner att den
unga herr organisten gått honom i förväg. Steffen ilar
hem med sjudande blod och knuten näfve; Han
krossar sitt ölkrus och sparkar åt sin hund. Det är icke
rätt redigt i hans hufvud. Han står nu i sin smedja med
rynkad panna,
u. . ..........den ärlige smedl
hans hammer og ambolt kan märke, han er vred)
han filer, han hamrer, han bander, sukker, leer, —
de skolebörn så bange hen til smedien seer.”
Om aftonen klingar som vanligt organistens gitarr
från dalen, der Anne bor. Men när den lyckliga
före-dragne skall gå hem och smyger förbi smedens boning,
hviner genom luften en väl måttad glödande pil.
Sitterspelaren faller död, men
tt. . . vanvittigt griinte den fortviflede smed,
så svalen over dören den vågnedé derved.”
Hvilken ypperlig kontrast mellan båda älskare
-figurerna, orgaifisten med “de smala benen” och
smeden med silfverringen i ena örat! Hvilken sanning,
hvilken poetisk styrka i detta vanvett på fullt allvar
med hammaren i handen! hur annorledes gripande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
