Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 8. Novell- och Romanskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
det kan näras tvifvel. När det i allmänhet talas om
tendens-roman och tendens-poesi, sammanblandar
man ofta mycket olika saker. All tendens är icke
opoetisk; den tendens, som uttalar sig t. ex. i en
krigssång, ämnad att lifva ett folk till kamp för sitt
heligaste, är utan tvifvel fullt berättigad äfven estetiskt, ty
den låter sig gripas af känslan som något skönt och
herrligt, samt behöfver ingen deduktion, och derför
synes det mig äfven odisputabelt att till och med en
„politisk poesiu kan inom en viss begränsning finnas;
deremot den tendens, som uttalar sig i en roman till
förmån för fattigförsörjningsanstalternas „så länge
önskade omorganisation46, har mycket svårt att bli poetisk,
ty detta fordrar sannerligen en utredning och låter sig
icke senteras så der blott och bart, än mindre senteras
som någonting ideelt, allt erkännande för öfrigt egnadt
åt ens känslor för den fattiga och åt idéen af ett
fattighus. Det är visserligen riktigt och godt, att
konsten söker sig nya områden och slår sig in i nya
riktningar, det är också visst, att ett poetiskt öga kan finna
mycken poesi i ett och annat, som man förut förbisett
eller ej brytt sig om, men detta, att poesien verkligen
i dessa nya regioner blifver ej endast sökt, utan
funnen, är dock ett vilkor, hvarförutan konsten skulle
ha gjort riktigare i att icke spilla sin tid och
ansträngning förgäfves. Att romanen rent af på vinst och
förlust gifver sig af med behandlingen af sociala och andra
frågor, hvilkas aktningsvärdhet ligger just i deras
grundliga prosa, synes mig ovillkorligen hvila på ett estetiskt
missförstånd; vände det hur man vill, låter jag en
predikan heldst vara en ärlig predikan, en uppfostringslära
heldst en öppet erkänd ^handbok för guvernanter44, och
ett anförande vid en statsekonomisk kongress heldst
rätt och slätt ett — anförande till protokollet i stället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
