Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 5. Franzén. -- Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
samma gosse sedan stod plötsligt midt framför henne
i koret! Allt detta oskyldiga koketteri, detta barnsliga
joller, denna naiva bekännelse om hur hon efter
otte-sångens lilla äfventyr längtar till aftonsången, allt är
måladt med en fin pensel och en oefterhärmlig
innerlighet i hvarje drag. I allmänhet har Franzéns
skald-skap mycket af detta mystiska, som man kallar
„frun-timmers-tycke“; detta milda, täcka, aldrig så litet
doucereusa, är just hvad damerna så innerligt förstå;
det är rosorna, hvilka finna den näpna fjäriln så
intressant. En sanning är att denna Franzéns sötma
icke så sällan urartar till hvad man, opartiskt taget,
måste benämna „konfektssött“, och detta är också en af
de hufvudsakligaste anmärkningar man har att göra emot
honom. Tagom till exempel det lilla poemet:
„Blom-morna“! Det är en liten tös, som, efter att hela dagen
hafva sprungit sig trött kring ängen, påminnes af sin
förståndiga moder om att gå till sängs; men den lilla
Fanny står vid fönstret och ser på stjernorna, „skyns
blommor^; modern ber henne på det ömmaste vara
nöjd med dem, som jorden har, men det är som att
tala för döfva öron.
„Fanny mot en evig vår
smålog med en tår:
„Tusenskönor blinka
i det mörka blå
och ditopp mig vinka
bland de englar småj
Mamma! om jag saknas här,
gråt ej I jag är der.
o. s. v.u
Utan tvifvel har mången känslig varelse rätt
hjertligt rörts till tårar af detta lilla poem, men kritiken, —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
