Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 4. Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
originalitet, som mera ligger på poesiens botten, ofta
förfelar det mesta af den verkan, hon rättvisligen borde
göra, och lefver ett af verlden obemärkt lif såsom en
misskänd storhet. Man kan likaledes anmärka, att
Tegnér, just till följe af sin strömmande ådra och sin
sprittande tankerörlighet, icke sällan förleddes till
verkliga utsväfningar i sina liknelser och sitt bildspråk, så
att dessa poetiska medel, hvilka egentligen borde tjena
till att måla, förtydliga, göra lefvande och påtaglig
den tanke, som skalden velat framställa, tvärtom
understundom hos honom afledde den åt ett helt annat
håll och åt främmande rymder. Det är sannt; Tegnér
hade detta fel att icke kunna hejda sin flygt, att icke
kunna undertrycka ett glänsande infall, när det en gäng
infunnit sig för hans fantasi, och det kan tilläggas, att
hela detta apparat någon gång i sjelfva verket blott
tjenar till att ge ett poetiskt sken åt hvad som dock i
grunden är en rätt ärlig prosa, föga annorlunda än de
vältaliga fraserna fordom skulle tjena till att göra poesi
af prosan hos författarne af den klassiska franska
skolan. Men det är likväl den skilnaden mellan Tegnérs
bildspråk och såväl gallicismens eloqvens, som
fosforismens öfverjordiska konstuttryck, att man verkligen
njuter af det förra, såsom af en skön blombukett, då
de sednare förblifva blott granna talesätt utan allt slags
mening eller granna gåtor med en så djup mening att
ingen af menniska född kan begripa den. Tegnérs
poetiska fioriturer ega alltid den förtj ensten att vara liksom
små näpna miniaturpoemer hvar för sig, och man kan
ha ganska mycken njutning deraf, särskildt, äfven om
de icke rätt strängt skulle försvara sin plats i den
komposition, der de så „sans facon“ blifvit inströdda.
Jag går till och med så långt, att en dylik fioritur hos
Tegnér någon gång är till och med mera värd än hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
