Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nästan de enda representanterna vid sidan af
hvarandra, tog alitfrån begynnelsen det parti att icke
befatta sig med nägon afgjord polemik, vare sig mot
den gallicistiska öfverlefvan eller mot de för öfrigt i
flera fall närbeslägtade fosforis terna. 1 „Markalls
Nätter’9 förekommer den också derför ständigt under
namn af de „teckenförbidande iVeu/rer,” liksom de
der visste att bära kappan på båda axlar och ville
afbida hur vinden skulle blåsa, för att derefter rätta
sig. Både Geijer och Tegnér lyckades också ganska
riktigt att sålunda hålla sig uppe i begge partiernas
gunst, och medan Tegnér framför sin ,,Axel” skref
det bekanta, nog mycket kurtiserande
dedikations-poemet till Leopold, skref Atterbom i Phosphorus
smickrande recensioner öfver „Frithiofs Saga.” Det
var naturligt att en så trygg och säker position
skulle befinnas afundsvärd i mångas ögon, och det
dröjde nu icke länge förrän de båda koryféerne fingo
sina adepter, sina efterföljare, om än icke sina
med-täflare. Främst bland dessa har jag att nämna
P. ti. Ling.
Ling var en yfverboren natur, men något rå,
något för mycket urnordisk; hans poesi går inemot
upp till snögränsen, der endast sparsamma blåkråkor
qvittra i de tunna björkarna och här och der en
enstaka fura lutar sig öfver de forssande
fjällströmmarna. Han hade i grunden en rätt god lyrisk
ädra, men förleddes af de exempel utaf nordiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
