Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och elfvorna, när de vårt bröllop spörja,
med silfvervingen klar i månans glans
och med smä lysveds-bloss der parvis börja
på ängens plan en glädtig fackeldans.
Så flyr min sköna sommardröm i norden
med lifvets glada, vingade minut,
sjelf blott en liten sångarskala vorden,
som snart på tidens strängar spelas ut.”
Euphrosyne är icke mer någon ung dam i sin
blomstrande sommar, men hon är en fryntlig och
angenäm höst, en höst med vackra minnen och icke
sjelf utan sitt hulda behag. Hon bor på landet
uppe i Vestmanlands bergslag och lefver elt
„obe-märkt lif i höga furuskogen” bland foglar och
blommor, för hvilka sednare hon isynnerhet har en
poetisk passion; för öfrigt är hon ingalunda, så
vidt jag känner henne, någon suckande turturdufva
i sitt enskilda lif, utan fröjdar sig med de glada
och tar ögonblicket lätt. Jag minnes henne alltid,
den förträilliga gumman, hur hon en gång vid ett
större, sig så kallande vittert gille helt muntert och
lefnadslustigt drack sin gamla vän Atterbom till
tvärs öfver bordet. Den i sina drömmar halft
försjunkne Atterbom besvarade skålen med ett
tank-spriddt småleende, sådant som blott en äkta
schel-lingian kan småle, och deri drufvans ovillkorliga
vällust och abstraktionens professorliga verldsförakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
